Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En märklig världshistoria. Av Bror Olsson - Från Karl X Gustafs generation. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 LITTERATUR
tendentiösa, visar hans teckning av kejsartiden och den äldsta
kristendomen. Vad gott man kan säga om Tacitus, som hade sina ideal i ett
gammalt enkelt republikanskt Rom, man kan inte säga, att han just
skönmålat kejsartidens Rom: man kan t. o. m. förstå dem, som försökt
sig på att rentvå de svartaste fåren, dit onekligen Nero hör. Hur
lockande än detta är, stannar Grimberg med engelsmannen Freeman vid
den säkerligen riktiga meningen, att även om Nero ej varit fullt så
dålig, som den populära föreställningen gör honom, så finns det i alla
fall tillräckligt med bevis för att han varit mycket dålig. Grimberg
sällar sig icke till de historiker, ,som göra en dygd >av att icke döma
utan endast beskriva. Han säger oförblommerat ut sin mening — och
den stora allmänheten både vill och behöver höra en klok och
omdömesgill mans oimdöme om historiens händelser — men han blir aldrig en
banal moralist eller kärlekslös cyniker.
Det omdömet torde stå oemotsagt om Grimbergs världshistoria, att
den hör till det yppersta av vad populär samtida skildringskonst
frambragt. Även vad tryck, illustrationer och övrig yttre utstyrsel beträffar
är den en heder för svensk förlagsverksamhet.
Bror Olsson.
FRÅN KARL X GUSTAVS GENERATION
Ltudvig Weirik Lewenhaupt (1622—1668). Biografiska
anteckningar av Adam Lewenhaupt. Meddelande från grefliga ätten
Lewenhaupts släktförening V, Wahlström & Widstrand 19(30.
»Framför allt skola ynglingarna lära att icke hysa låga och
klen-modiga tankar om sig själva och rikets närvarande tillstånd, varav
vanligen alstras klagan och jämmer, beundran för allt utländskt och misstro
till egen förmåga att utföra stora handlingar, vilket är det största hindret
i en stats styrelse. Detta bör genom uppfostran och undervisning rättas,
så att ynglingarnas sinnen må tidigt vinna den lyftning, som det vissa
hoppet om stora gärningar giver.» I dessa stolta ord i Uppsala
universitets statuter av 1626 ligger koncentrerat hela det sinnelag, som vi älska
att kalla stormaktstidens och som fått en särskild aktualitet genom det
300-årsminne vi nyss firat. Det är i all sin korthet ett helt
uppfostrings-program, som väger oändligt tyngre än volymer av allt det prat, vari
välmenande och beskäftiga människor uttömma sina o förgripliga tankar
om »den moderna ungdomens» uppfostran. Det var denna storvulna
anda, som strömmade emot Ludvig Weirik Lewenhaupt, då han 12 år
gammal skrevs in vid Uppsala universitet. Den bana. som sålunda
begyntes, förde visserligen inte till ärans högsta tinnar, och i de vanliga
översikterna av den svenska stormaktstidens historia intager Ludvig
Lewenhaupts namn icke någon av de främsta platserna. Men att de
46 år som beskärdes honom rymde ett verksamt och för fosterlandet
gagnerikt liv, därom ges gott besked i den levnadsskildring, som hans
ättling greve Adam Lewenhaupt nyligen författat.
Förf. älskar icke att fördjupa sig i psykologiska analyser. Om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
