Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom senare visade sig i praktiken. För att möjliggöra
upprättandet av en internationell prisdomstol sökte de främsta
sjömakterna i 1909 års Londondeklaration fixera regler för sjökriget;
dessa regler voro väsentligen kompromisser mellan olika
ståndpunkter, och den i deklarationens ingress intagna förklaringen,
att reglerna i fråga voro uttryck för gällande folkrätt, var en ren
fiktion. Deklarationen blev som bekant aldrig ratificerad, och
därmed förföll även den internationella prisdomstolen.
Den s. k. handelsblockad, som de allierade och i främsta
rummet England anordnade under världskriget, var ju aldrig en
blockad i detta ords tekniska mening, och gjorde aldrig heller
anspråk på att vara det. Att upprätthålla en blockad på det
klassiska sättet genom att stationera örlogsfartyg framför
fiendelandets hamnar befanns under moderna förhållanden omöjligt.
Men ändock blev det, såsom visas i den Åkermanska utredningen
om Sveriges försvarspolitiska läge, möjligt för England att
enbart genom en visserligen mycket vidsträckt tillämpning av
kontrabandsreglerna åstadkomma praktiskt taget samma resultat som
en blockad. Det visade sig nämligen, att England enbart genom
en utsträckning av kontrabandsbegreppet till alla varor utom rena
lyxvaror, genom utplånandet av skillnaden mellan tillförseln till
fiendens arméer och till hans civilbefolkning och den därpå
grundade skillnaden mellan villkorligt och absolut kontraband samt
genom en vidsträckt tillämpning av principen om »den fortsatta
resan» lyckades i mycket väsentlig grad hindra tillförseln till
Tyskland. Med en argumentering, som erinrar om den som användes
vid revolutionskrigens början 1793, gjorde engelska
utrikesledningen gällande, att man gent emot ett land, vars hela näringsliv
var underkastat en ingående statskontroll och vars hela
befolkning var organiserad för krigföringen, icke kunde göra skillnad
på tillförsel till armén och till civilbefolkningen.
Det är att märka, att denna nya uppfattning av
kontrabandsbegreppet accepterats icke blott av engelsk utan även av
amerikansk folkrättsdoktrin och på det hela taget förefaller att vara
ett av de mest karakteristiska inslagen i vad man kallar krigets
nya skepnad.
De neutrala berördes naturligtvis mest av tillämpningen av
principen om »den fortsatta resan»; huru denna tedde sig i ett typiskt
fall (»the Kim and other ships») belyses i den Åkermanska
försvarsutredningen. Bland skälen för den fällande prisrättsdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
