Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bundsförvanter», och samma uppfattning möter hos hans efterföljare,
Pufendorff, Bynkershoek, Wolff o. s. v. 1700-talets ledande
folkrättsförfattare, Vattel, vars arbete utkom kort före Contrat social,
uttalade likaledes, att »när statschefen eller suveränen förklarar
krig mot en annan suverän, så innebär det, att hela nationen
förklarar krig mot en annan nation...» och han tillägger till
yttermera visso: »dessa båda nationer äro således fiender, och
samtliga undersåtar i den ena staten äro fiender till samtliga
undersåtar i den andra staten». Vad statspraxis beträffar, så stod den
både under antiken och medeltiden och långt fram i nyare tiden
i den bästa överensstämmelse med den uppfattning, varåt Grotius
och Vattel gåvo uttryck.
Det dröjde också innan den nya teorien slog igenom; av stor
betydelse för dess framgång under senare tid blev det emellertid,
att den erhöll ett slags officiell sanktion i det tal, varmed
ordföranden i den under Napoleonskrigen upprättade franska
prisdomstolen öppnade domstolens första sammanträde år 1801.
Ordföranden, Portalis, återgav däri så gott som ordagrant Rousseaus
uttalande om krigets verkliga innebörd. Sedermera har samma
uppfattning återljudit i åtskilliga officiella uttalanden, t. ex. i en
proklamation, som dåvarande konung Vilhelm av Preussen
utfärdade vid krigsutbrottet 1870, och vari han förklarade, att han
förde krig mot de franska soldaterna, icke mot de franska
medborgarna; liknande uttalanden ha också förekommit vid andra
tillfällen. Under nittonde århundradet blev Rousseaus
uppfattning ganska allmänt antagen inom doktrinen, och man möter den
ofta inom litteraturen åtföljd av förklaringen, att den är allmänt
antagen inom folkrätten.
Härifrån finnes det emellertid ett mycket betydelsefullt
undantag, i det att den anglosachsiska, såväl den engelska som den
amerikanska, folkrättsdoktrinen alltjämt står kvar på den äldre,
av Grotius och Vattel omfattade ståndpunkten och energiskt
avvisar den Rousseauanska uppfattningen. Och dessa länders
doktrin står härvid i överensstämmelse med deras statspraxis. Som
exempel härpå kan anföras en dom, som avkunnades av Förenta
Staternas högsta domstol strax efter spansk-amerikanska kriget
1898, angående viss egendom, vilken under kriget beslagtagits på
Cuba; det heter i motiveringen till denna dom, att eftersom Cuba
var fientligt territorium måste alla personer, som voro bosatta
där under kriget, vare sig de voro spanska eller amerikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
