Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - Lapporörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krav på bl. a. indragning av alla kommunisttidningar, upplösning av
kommunistorganisationerna, häktning av kommunisternas ledare och
funktionärer samt inkallande av riksdagen för omedelbar
antikommunistisk lagstiftning. Regeringen gav efter någon rådvillhet ett
tillmötesgående svar i ett flertal viktiga punkter. Landshövdingarna fingo
sålunda en rad utomordentliga befogenheter vid sidan av sin
lagliga myndighet, kommunisttidningarna indrogos och deras tryckerier
stängdes (för att undgå redan bebådade raider efter mönstret från
Vasa), riksdagen inkallades till den 1 juli och i utsikt ställdes
propositioner om »skyddslag» ang. utomordentliga befogenheter för
presidenten i orostider, inskränkningar i tryckfriheten m. m. I stort sett
hade sålunda den ut över landet vidgade, ännu knappast organiserade
Lapporörelsens påtryckning bestämt riktlinjerna för regeringens
aktionsprogram.
Vid riksdagssessionens början avlämnade ministären Kallio de
bebådade propositionerna om skyddslag m. m., varvid bl. a. även
föreslogs, att kommunisterna skulle mista rösträtt och valbarhet till
riksdagen och kommunala representationer. Ministären, som begärt och
fått indemnitet för de åtgärder utan stöd i lag den vidtagit för
ordningens tryggande, lämnade nu rum för en som stark ansedd
borgerlig samlingsministär under ledning av förre riksföreståndaren P. E.
Svinhufvud. Denne hade kort förut vid besök i Lappo kommit i
kontakt med rörelsens ledning, vilken något senare koncentrerades hos
ett triumvirat av myndiga jordbrukare, Vihtori Kosola, Vihtori
Herttua och Iivari Koivisto. Den avspänning i läget, som ministären
Svinhufvuds tillkomst betecknade, gav ock sin prägel åt det stora
bondetåg av 12 000 deltagare, som den 7 juli gästade Helsingfors, i det att
detta fick en allmänt nationell karaktär och att i de hållna talen all
direkt och hotfull påtryckning på riksdagsarbetet undveks. Tyvärr
hade emellertid den från rörelsens uppkomst ärvda våldstaktiken
aldrig övergivits utan började tvärtom tillämpas i vidgad omfattning.
Kulmen hittills utgör väl det beryktade dådet den 5 juli, då
beväpnade män mitt under pågående sammanträde inträngde i
grundlagsutskottets samlingslokal och därifrån bortsläpade utskottets två
kommunistiska medlemmar vilka fördes i bil till Lappo och
överlämnades där åt polismyndigheterna. Regeringen hade nämligen beslutat
»för anställande av förhör anhålla» alla kommunistiska riksdagsmän
med den motiveringen, att mot dem förelågo åtskilliga kriminellt
besvärande omständigheter, vilka tarvade utredning.
Riksdagsförhandlingarna blevo för Lappomännen en besvikelse,
närmast till följd av gällande författningsbestämmelser om kvalificerad
majoritet. Förslag till grundlagsändring skola nämligen samla 5/6
majoritet för att förklaras vara av brådskande natur och genast kunna
upptagas till avgörande, och andra grundlagförslag skola förklaras
vilande till nästa riksdag efter nya val, om över en tredjedel av
riksdagens hela antal uttalat sig därför; 2/3 majoritet fordras i
vilketdera fallet för antagande av ett grundlagsförslag. På något av dessa
skär strandade de flesta av regeringsförslagen. Skyddslagen t. ex. hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
