Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Ur den svenska upplysningstidens litteratur. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 423
uppskatta fredens ljuvlighet än den anonyme skald, som döljer sig under
namnet Fången i Simbirsk och som utbrister:
»Den ära en soldat i krig förvärva tänker,
otidig kulan tar med armar, ben och lår
och tappra karlen snart i Plutos’ rike sänker,
att han otänkt sin grav i korpamagen får.»
Ingen modern pacifist skulle kunna utstöta kraftigare förbannelser över
kriget än moralpredikanten Johan Oxenstierna, för vilken kriget är
»upphov till allt ont i världen, den elakes sista resurs, djävulens vinskörd,
grymhetens tron, barmhärtighetens grav» o. s. v. Det är ett långt
avstånd mellan Uppsala möites endräkt i religionen och pietisten Sven
Roséns protest mot att den världsliga överheten skulle kunna bruka
sin arm till den kyrkliga enhetens hävdande. En ny tidsanda,
reflekterande och förnuftsmässig, träder oss till mötes i Johan Oxenstiernas
»Sedoläxor», i Andreas Rydelius’ »Sedebok» liksom! även i den nationella
självbespeglingen, vare sig den resulterar i en överhövan pessimistisk
diagnos såsom hos Emanuel Swedenborg, som finner det svenska folket
vara sämre än något annat folk i Europa med undantag av italienare
och ryssar, eller i Johan Henrik Mörks och Anders Törngrens
ljusmålning i »Adalrik och Götilda», där Nordens folk på rent »götiskt» manér
prisas för alla upptänkliga dygder. Men först och främst står den
praktiska nyttan såsom motto för den nya tiden. Kristofer Polhem
uppvisar de hinder, som äldre tiders sedvanor, slentrian, vårdslöshet
och tvång lade i vägen för manufakturernas uppkomst, Anders
Norden-crantz söker komma på spåren »handelns och hushållningsverkets
hemligheter», och Jacob Faggot påyrkar en skolreform i den riktningen,
att »största delen av riksens ungdom bliva mera införde i nyttiga än
prydeliga vetenskaper, enkannerligen i sådana, som kunna lämpas till
hushållnings- och näringsbehov, såsom den fastaste grundvalen till
fäderneslandets uppkomst och trevnad».
Åt dessa »nyttiga» vetenskapers utövare ägnas andra
huvudavdelningen av samlingen; det blir med andra ord Linné och hans lärjungar.
Linné representeras icke blott av sina reseskildringar utan även av mindre
kända saker, bl. a. hans egenhändiga anteckningar om sig själv med
åtföljande ypperliga självkarakteristik. Av Linnés vittberesta lärjungar
möta Per Kalm med sin högintressanta redogörelse för livet i de
nordamerikanska kolonierna vid århundradets mitt, Anders Sparrman med
reseminnen från Sydafrika och Karl Peter Thunberg med sina värdefulla
skildringar från Japan under avspärriiingstiden. En följande avdelning
upptager under rubriken »Hattar, hov och mössor» sådan litteratur,
som avspeglar frihetstidens politiska, sociala och ekonomiska strider
och brytningar. Här stöter man på Karl Gyllenborgs »Svenska
sprätt-höken», Karl Gustav Tessins »brev till en ung prins», Axel von Fersens
och Carl Tersmedens memoarer och Anders Chydenius’ satser om den
ekonomiska friheten, vilka gott skulle kunna vara gripna ur den nu
aktuella nationalekonomiska diskussionen. Att utgivaren placerat Dalin
inom den politiska litteraturen, gillas måhända icke av en ren littera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
