Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sovjet-Ryssland i vardagslag. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLAND I VARDAGSLAG 401
rummens sängkläder. Men vad han däremot ville och till en
början trodde sig finna var en högre moral och en elementär
rättvisa. Men uppvaknandet, säger han, var fruktansvärt. Med
det övermått av känslighet, som synes utmärka honom,
förbannar han sin mor, som har fött honom till världen, och förbannar
alla de politiker, som begått svåra brott mot mänskligheten och
mot det ryska proletariatet. Han förbannar deras dogmer och
utropar, att sådana episoder, som han skildrar i boken, skola
bringa olycka över de ledande sovjetmännen och utlämna dem till
det öde, som de själva berett människorna i det Ryssland, som
borde vara rättvisans och som dr den proletära diktaturens land.
Margit Palmaer såg i Istrati den förlorade sonen, som kommit
hem till sitt rätta, andliga fädernesland. Men hemmet visade sig
vara av den beskaffenheten, att Istrati snart nog skyndade sig
bort från detsamma. Den svenska författarinnan föreställde sig,
att han först i Ryssland skulle känna den frihetens luft, som
han behövde för sin själs utveckling. Men vad som upprörde
Istrati mest var frånvaron av andlig frihet. Han var nära
bekant med den förutvarande sovjetryska ambassadören i Paris,
Rakovski, och måste nu uppsöka honom i Astrakan, dit han
förvisats på grund av sina kätterier. Han hade i Paris träffat en
rysk revolutionär, Roussakov, som varit med i det revolutionära
arbetet i decennier, och han skildrar, hur denne man nästan
hetsades till döds av angriparna, som ej kände hans historia och
ej brydde sig om att taga närmare reda på den. Han försökte
bearbeta myndigheterna till Roussakovs förmån och han
förklarade i förtvivlan, att om det kunde bevisas, att den gamle vännen
vore en kontrarevolutionär, så önskade han själv bliva skjuten
tillsammans med honom.
Vid läsningen av de två sista delarna bör man ha i minnet,
att författarna vilja skildra massornas liv, icke den nya
ämbets-mannaöverklassens. Det är ej de mer eller mindre förträffliga
undantagen, utan den allmänna regeln, den vanliga regimen, som
kommer fram. Man bör vidare besinna, att de ryska massorna
haft det dåligt redan före revolutionen. Det väsentliga är
emellertid, att de fortfarande leva i nöd och brist och att deras läge
synes bliva allt sämre.
Den andra volymen torde, såsom jag redan nämnt, vara skriven
av Istrati i samarbete med någon ryss, som väl känner till ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
