Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sovjet-Ryssland i vardagslag. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 KARL HILDEBRAND
fattarföreningen, där Panait Istrati tog till orda, »en lång senig
sydlänning med ögon, som äro både kalla och brännande och
en stor sensuell mun». Hon fortsätter: »Det går ett sus genom
salen, man väntar något, mannen där framme har av Romain
Rolland kallats Balkans Gorki och han är mycket läst i
Ryssland. Han börjar med låg, entonig röst be om ursäkt för sin
bristande talkonst. Och han har anledning — jag har sällan
hört ett tal, som varit så dåligt framfört — och så gripande.»
»Till att börja med väntade man sig kanske några av de
vanliga artigheterna — men där blev annat av. Det var inte en
berömd författare, som talade till sina ’Ghers confréres’, det var
ett vilsegånget barn, som hade kommit hem.»
»I tolv år, sade Panait Istrati, har jag varit i västerlandet och
druckit ur dess förgiftade brunnar, och nu har jag kommit hit.
I två dagar har jag varit hos er, och jag känner mig som en
annan människa, inte bara psykiskt utan också fysiskt starkare.
I västerlandet lanserar man en författare som man lanserar en
tvål eller en hudkräm, vad han har att säga fäster sig ingen vid.
Här, hos er, känner man sig som människa igen. Å, jag vill
stanna hos er, giv mig vad arbete som helst, i en fabrik, på en
gatuanläggning, bara ni låter mig stanna kvar här, leva med
er och slippa resa tillbaka till västerlandet.»
Något senare träffade Margit Palmaer ånyo Istrati och frågade,
om han verkligen tänkte stanna kvar. Han log, skriver hon, så
hans härjade ansikte sken: »Naturligtvis stannar jag. Hela denna
vinter, kanske nästa också, kanske för alltid!» Hon fortsätter:
»Österlänningen hade vänt ryggen åt västerlandet och kommit
hem. Detta är en förklaring till Istratis hastiga omvändelse,
men den är icke till fyllest. Från tsartidens Ryssland hade
säkerligen denne firade författare vänt åter till Paris ännu hastigare än
han kommit — vad som nu fångade honom var icke bara ett
besläktat folk, det var en frihet i luften, som han aldrig känt förr!»
Professor Fredrik Böök har ej samma entusiasm för Istrati som
Margit Palmaer. I en recension av hennes sovjetryska bok
skriver han om kvällen på författareföreningen: »Den rumänske
författaren Panait Istrati, en av de ruskigaste förbrytarfysionomier
man överhuvud kan tänka sig, uppträdde på ett möte i Moskva
och förklarade sig omvänd: han tänkte stanna i Ryssland.
Författarinnan, som ägnar den rumänske representanten för Balkans
dragg en glödande beundran, applåderar hänfört detta steg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
