Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Steriliseringsfrågan. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STERILISERINGSFRÅGAN 391
Å andra sidan torde det icke heller behöva befaras, att
svenska domstolar skulle göra till sin den uppfattning, som i den
offentliga diskussionen om förevarande lagförslag gjorts gällande
från ett eller annat håll bland läkare och jurister —
exempelvis vid förslagets diskuterande inom Svenska
kriminalistförenin-gen av professor Kinberg och presidenten Schlyter — nämligen
att vederbörandes samtycke till en steriliseringsåtgärd i och för
sig skulle kunna vara tillräckligt för att densamma borde anses
såsom tillåten enligt gällande rätt. Även de straffrättslärde, som
intagit den mest vittgående och förstående inställningen till
spörsmålet om samtyckets betydelse för misshandelsgärningars
straffbarhet, såsom t. ex. engelsmannen Stephen, ha dock alltid gjort
en reservation för sådana fall, då ingreppet skulle avse »any
purpose injurious to the public». Och i själva verket gjorde
professor Kinberg i sitt nyss åsyftade uttalande samma
reservation. Hans yttrande ger nämligen vid handen, att icke heller
han skulle hylla en sådan grundsats, därest han kunde tro, att
det funnes friska och normala människor, som i rent asociala
syften skulle vilja underkasta sig dylika ingrepp. Det är nu
emellertid ganska säkert och av erfarenheten bestyrkt, att sådana
fall icke blott äro möjliga, utan även förekommit. Flerfaldiga
belägg föreligga redan på att steriliseringsåtgärder påkallats i och
för ett riskfriare tillfredsställande av njutningslystnaden eller på
grund av ovilja att genom omsorg för avkomma resp. en ökad
avkomma nödgas slå av på sin önskan att för egen del uppnå eller
upprätthålla en högre levnadsstandard. Redan utvecklingen i de
länder, som kommit om jag så får säga »på andra sidan om
två-barnsystemet», d. v. s. icke blivit stående vid detta, utan gravitera
mot enbarns- eller »nollbarnsystem», tyder på att
kulturmänskligheten f. n. är underkastad en psykologisk transformation i
den riktning, att individerna inom samhällets breda lager alltmer
blivit positivt intresserade för att, medan de leva, främst
tillfredsställa sina egna anspråk på en högre materiell
levnadsstandard — med uppoffrande av släktets intressen. Flera betydande
samhällsforskare ha ju ock uttalat, att de anse en sådan
förändrad psykologisk inställning vara en bland
förklaringsgrunderna till det ovannämnda fenomenet. Och även om
samhälls-viljan i stort sett står ganska vanmäktig gentemot dylika
förändringar inom den enskildes psyke, är det dock »p u b Ii c
in-t er e s t» att samhället icke lämnar sin medverkan till en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
