Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Årets dechargebehandling - Understödsverksamhetens reformering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 DAGENS FRÅGOR
stitutionsutskottets ordförande hr Reuterskiöld som auktoritet för sin
mening, att han icke haft grundlagsenlig plikt att kalla nämnden vid
instruktionens utfärdande. En tolkning av grundlagens stadgande
sådan som utskottets skulle leda till, att nämnden ständigt måste
vara samlad.
Andra kammaren lade med gillande denna anmärkning till
handlingarna. Vänsterpartiernas prestige krävde tydligen, att
kraftansträngningen icke skulle vara helt förgäves. Men samtidigt var särskilt
socialdemokraternas ledare mycket angelägen om att betona, att denna
åtgärd icke hade politisk innebörd utan endast avsåg att hävda
riksdagens meddelaktighet i utrikespolitiken. Då sex av utrikesnämndens
ledamöter kunna påkalla nämndens sammankallande, borde denna
riksdagens meddelaktighet redan vara tillräckligt garanterad. Nämnden
hade sålunda genom ledamöternas initiativ kunnat sammankomma
även i det fall, som här påtalades. Att det icke skedde, berodde
påtagligen därpå, att man först efteråt upptäckt, att det här var fråga
om ett ärende av »större vikt».
Det kan om det övervägande antalet av de övriga anmärkningarna
sägas, att de bestyrka påståendet, att granskarna mer och mer fastnat
på rena petitesser. Dråplig är anmärkningen mot försvarsministern
för det att han fäst större avseende vid praktisk förfarenhet än vid
pappersmeriter vid uttagning till flygvapnet. Denna mycket
odemokratiska anmärkning blev för stark för försvarsministerns närmaste
företrädare i ämbetet hrr Rosén och P. A. Hansson. Fullständigt
ofattlig är anmärkningen mot handelsministern för det att han
verkställt ett riksdagsbeslut, innebärande bifall till hans egen proposition
i den anda propositionen avfattats och blivit av riksdagen godkänd.
I förra numret av denna tidskrift gav professor G. Andrén i sin
artikel om svensk parlamentarism följande karakteristik av
decharge-debatten: »Det blir ett slags debatt i kamrarna, sedan blir det intet
mer.» Denna karakteristik träffar pricken även i fråga om årets
debatter. Granskningsinstitutionen är föråldrad. Den hörde hemma i
den konstitutionella dualism, som man nu trevande och osäkert söker
avlösa med ett parlamentariskt enhetssystem. Strävan att i detta
system bibehålla den gamla konstitutionella granskningen visar endast,
att man icke förstår parlamentarismens innebörd och syfte.
Det skulle otvivelaktigt vara gagneligt både för konstitutionsutskottet
och riksdagen, om utskottet av vad som denna gång förekommit kunde
draga den lärdomen, att det för framtiden bör vid utförandet av sitt
granskningsvärv ålägga sig ett större mått av återhållsamhet och
vederhäftighet.
Denna lärdom är den enda av värde, som kan hämtas ur 1930 års
dechargedebatter.
Diskussionen inom socialpolitiskt intresserade
kretsar under senaste åren i frågan om
socialförsäkring och fattigvård har tagit en för läget karakteristisk
vändning. I de länder, som äro de ledande och tongivande inom den
[-Understödsverksamhetens-]
{+Understödsverksamhe-
tens+} reformering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
