Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Amerikanska kolonialproblem. Av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSKA KOLONIALPROBLEM 261
som till hela sin läggning är anti-imperalist, måste dock göra det
erkännandet, att dylika utslag av »dollar-diplomati» uppvisar
begagnandet av finare medel än den europeiska imperialismen, »ty
de uppnå den eftertraktade finansiella och ekonomiska
hegemonin utan politisk annexion eller åtminstone — som i fallet Cuba —
utan att väsentligt inkräkta på landets självstyrelse. Som ett
försök att försona affärsintressena med politiska principer»,
fortsätter Moon, »är denna tilltalande både ur filosofisk och
praktisk synpunkt». Dylika uttalanden äro emellertid inte avsedda
för den större publiken. På många håll skulle man känna sig
djupt kränkt av en dylik cynism och öppet opponera mot att
’Förenta Staterna fortsatte på dylika vägar. Det var president
Coolidge förunnat att fmna den för de stora massorna bättre
lämpade formuleringen, då han uttalade: »Vi känna ett moraliskt
ansvar för de regeringar, som vi ha erkänt på denna sida om
Panamakanalen, vilket andra nationer inte ha någon del i». I god
samklang med denna lära om Förenta Staternas »moraliska
ansvar» för de mellanamerikanska republikerna var president
Coo-lidges sista Armistice Day Address. Presidenten förklarade
därvid, att Förenta Staterna betraktade sina territoriella besittningar
inte som någon speciell välsignelse utan snarare som en börda,
som republiken dock ämnade bära emedan det var en »plikt».
Detta är ett språk, som den presbyterianska småbrukaren i The
Middle West förstår, och han kommer för sin del aldrig att
efterfråga, mot vem Förenta Staterna egentligen känner sig
förpliktad att axla den tunga ansvarsbördan. Knepigare huvud än
hans torde bli bet på försöket att fmna det mystiska objektet
för Amerikas »moraliska ansvar» i detta fall.
Det faller genast i ögonen, att då man väl har börjat tala om
sin »plikt» att besätta underlägsna rasers territorier, så är man
inte långt ifrån de europeiska stormakternas ogenerade och
oför-blommerade expansionsmetoder. Coolidges poserande som stoisk
pliktuppfyllare och expansionspolitiker i en och samma person
är ingenting annat än en omskrivning av Kiplings bekanta strof
om »the white man’s burden» — den svåra börda, som den vite
mannen har fått sig ålagd att kristna och civilisera underlägsna
raser. Dylika argument saknades för övrigt inte heller, då det
gällde att föra fredsuppgörelsen med Spanien i hamn vid förra
seklets slut. President MacKinley, som främst bär ansvaret för
den amerikanska annexionismens plötsliga uppblossande under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
