Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Den stora marinkonferensens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 229
52 700 var. Om U-båtars användande i handelskriget har man enats
om att för dem stadga samma regler som för övervattensfartyg. De
få sålunda ej sänka handelsfartyg utan att säkerhet finnes för
räddning av dessas besättningar, och det stadgas uttryckligen, att
besättningarnas placering i skeppsbåtarna endast under vissa förhållanden
(närhet till land eller till andra fartyg) får anses som tillräcklig
trygghetsgaranti. Den 1922 antagna, på Frankrikes ratifikationsvägran
strandade resolutionen gick vida längre, avfattad som den var under
det färska intrycket av tyskarnas U-båtskrig. Övriga av alla fem
makterna antagna bestämmelser äro mestadels av teknisk art, t. ex.
definition på hangarfartyg, användning för övningsändamål av
utrangerade fartyg m. m. Större intresse har naturligtvis tremaktsavtalet
mellan England, U. S. A. och Japan, om vars framtida biträdande av
Frankrike och Italien fromma förhoppningar uttalats. Där stadgas
bl. a. påskyndat nedskrotande av ett antal capital ships utan
motsvarande nybyggnad före 1936. England offrar »Iron Duke»,
»Marlbo-rough», »Emperor of India», »Benbow» och »Tiger», Förenta staterna
»Florida», »Utah» och »Wyoming», Japan slagkryssaren »Kongo»,
vilka eljest skulle lia utrangerats först 1934 (»Tiger» 1935). Högsta
till-låtna tontal för kryssare med 8 tums kanoner bliva resp. 140800,
180000 och 108000, för mindre kryssare resp. 192000, 143500 och
100450, för jagare resp. 150000, 150000 och 105000. De tre
kontrahenterna förbehålla sig att ändra dessa siffror, om intensiv fransk
nybyggnad skulle nödsaka därtill, ett förbehåll, som ej anses behöva
förverkligas men dock av försiktighetsskäl medtagits. Frankrike och
Italien ha som sagt bibehållit sin handlingsfrihet, och Frankrike har
dessutom i fråga om slagskepp att draga på de 70000 ton, som i
Washingtonavtalet 1922 tillerkändes franska flottan, men varav man
hittills ej gjort bruk för inbyggnad.
Från Washington uppges, att Hoover ämnar ofördröjligen översända
tremaktsfördraget till senatens granskning. Huruvida den höga
församlingen, som räknat med sommarferier i juni, också ämnar
påskynda granskningsarbetet, är mindre säkert och beror väl på graden
av påtryckning från allmänna opinionen. Den amerikanske
konferensdeltagaren Hugh S. Gibson är emellertid hoppfull. Han påpekar, att
avtalen från de tre flottorna genast utrangera 9 slagskepp och
överkorsa den tillåtelse Washingtonfördraget gav dem att till 1936 bygga
26 nya för en kostnad av minst 160 mill. pd. st. Dessa
»byggnadsserier» äro givetvis en finansiellt god affär och böra väl även i
någon mån lätta på den internationella atmosfären. Påfallande är
emellertid, att avtalen mestadels röra begränsning av planerade
ökningar i nuvarande fartygsbestånd, men att frågan om »nedrustning»
föga eller ej alls, frånsett utrangering av en del för underhållet
kostsamma slagskeppsjättar, kommit på tal vid
Londonöverenskommelsernas ingående.
17. Svensk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
