Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Mördarens hjältegloria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 225
utdrag ur Belgradtidningen Politika den 3 februari. Efter att ha
påpekat, att Sarajevoattentatet, söm historiskt är förknippat med
världskriget, dock icke är det i och för sig eller i attentatorns planläggning,
skriver tidningen: »Minnestavlan, som redan för två år sedan inmurades
men först i dag avtäckts, är ett tecken på vördnad för den
självförsakelse, uppoffring och heroism, som utmärkte den unge nationelle*
hjälten och förkämpen. Den ägnades honom av de överlevande
högförrädarna, anförarna för frihetsrörelsen i Bosnien och de oförsonliga
fienderna till Österrike-Ungerns trängtan mot öster. Moralisk kraft
var det enda vapnet, som Bosnien ägde, och Gavrilo Princip, som
icke var i stånd att döda en fluga, höjde vapnet och sköt till tecken
på protest (i det han därmed samtidigt beseglade sin egen död) under
utropet: Leve friheten!» En själamässa i den fullsatta
serbisk-ortodoxa katedralen hölls före avtäckningsceremonien. Den var enligt
samma tidnings vittnesbörd »upplyftande och värdig». En kör sjöng
så att sångare och sångerskor själva sakta snyftade. På platsen för
attentatet hade en tribun rests, smyckad med palmer och grönt. Där
voro platser reserverade för mördarnas närmaste anhöriga. Därifrån
riktades till den församlade mängden följande ord av en av arrangörerna,
Vassilj Grgjic: »Vi ha samlats här för att hedra vår störste. I dag
uttryckes vördnadsbetygelse värdigast genom tystnad». Därvid sänkte
han själv huvudet och stod så i två minuter. Sedan rätade han på
sig och ropade med hög röst: »Ära ske hjälten Gavrilo Princip.»
Folkmassan stämde in med ett trefaldigt: »Ära, ära, ära ske honom!»
Ceremonien i Sarajevo har med full rätt väckt pinsamt uppseende,
och på olika håll i det civiliserade Europa har man uttalat sin
skarpaste förkastelsedom över den mentalitet, varåt hyllningsceremonien
ger uttryck. Till och med en så varm vän av Jugoslavien som
engelsmannen Seton-Watson har i amper form tillkännagivit sitt ogillande:
»Att på mordplatsen en minnestavla uppsattes icke för offren utan
för mördarna, kan endast betecknas som öppen förolämpning mot
alla korrekt tänkande inom Jugoslavien och samtidigt mot dess allierade i
kriget». Det officiella Jugoslavien har också haft en känsla för det
betänkliga i att öppet understödja ett så dubiöst företag. Inga
representanter för vare sig kommunala eller statsmyndigheter deltogo
i ceremonin. Men några åtgärder till dess förhindrande kommo ej i
fråga, fastän det borde ha varit en mycket lätt sak för den härskande
diktaturen att utfärda ett förbud och övervaka dess efterlevnad., Man
nöjde sig med en demonstrationsåtgärd post festum. .Den tjänsteman
i presscensuren, som hade släppt igenom tidningen Politikas här ovan
berörda referat, blev avskedad. En mager gest av ogillande, som
snarast tyder på att man på ledande håll icke hade något principiellt
att invända mot minnesfirandet. Det officiella Belgrad har länge levat
i en alltmer tätnande skugga från brottet i Sarajevo. Den oklarhet,
som ännu vilar över den serbiska regeringens förhållande till mordet,
ökar måhända betraktarens misstänksamhet. Enstaka serbiska
»patrioters» oförbehållsamma stolthet över att det var Serbien som
framkallade världskriget har icke kunnat döljas. Den är naturligtvis när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
