Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En svensk historia, på engelska. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 LITTERATUR
vara tvivelaktiga som forskare, somnar man i varje fall icke över
deras böcker. Det skulle rent av kunna talas om ett visst förakt för
sakuppgifter inom nutida engelsk historieskrivning. Stubbs’
Gonstitu-tional History är visserligen alltjämt erkänd såsom en nödvändig
kursbok och en värdefull källa, men den får, knappast tjäna som mönster
för huru historia skall skrivas.
Det vore ungefär lika orättvist att likna Hallendorff-Schucks verk
vid Stubbs’ som vid Lytton Stracheys. Författarna ha uppnått ett i
sitt slag synnerligen lyckat resultat, även om helgjutenheten
naturligtvis lidit av att prof. Hallendorff icke hann med att själv fullfölja
arbetet till slut. Skildringen är delvis synnerligen intresseväckande,
och om en eller annan uppgift för en svensk läsare kanske ibland
förefaller alltför självklar för att behöva omnämnas, är detta
säkerligen hans fel och icke författarens: boken är icke skriven för
svenskar och bör icke heller vara det.
Det parti, som minst lämpar sig för engelska läsare, är
medeltidsdelen. Ingen kan lägga författaren till last att svensk medeltidshistoria
i sig själv är tilltrasslad — man behöver endast ha läst motsvarande
del i Hildebrand-Stavenows samlingsverk för att bevara ett
utomordentligt starkt intryck härav. Men det skulle möjligen kunna sägas, att de,
för vilka denna bok är avsedd, ha mindre intresse i att tillgodogöra
sig alla detaljer i hertig Eriks politik än de kursläsande studenter,
som väl utgöra den huvudsakliga publiken för Sveriges Historia till
våra dagar. Utan tvivel måste den historiska sanningen komma i
första hand och läsbarheten först i andra; men det är här icke fråga
om att minska uppgifternas kvalitet utan endast om att en aning
nedbringa deras kvantitet. Även om huvuduppgiften för historiskt
författarskap i allmänhet vore att pressa in största möjliga antal fakta på
minsta möjliga antal sidor, skulle ett undantag från den allmänna
regeln kanske ha kunnat anses motiverat i detta fall; och huru
värdefullt ett kompendium på en kompendieartad framställning än kan anses
vara för tentamensläsning, måste man beklaga att författaren, då det
såsom här minst av allt gäller tentamensläsning, icke frigjort sig mera
från förebildens teknik; detta så mycket mera som han därigenom
kunde ha fått utrymme för andra sidor av svensk medeltidshistoria.
Ty om han är nästan pinsamt samvetsgrann med vissa detaljer,
saknar man nämligen i stället andra uppgifter av mera allmän
karaktär, som kanske för en svensk historiker förefalla självklara, men som
i högsta grad förtjäna att understrykas, då det gäller engelsk publik.
Någon redogörelse för det svenska samhällets struktur under den
senare medeltiden lämnas sålunda icke; läsaren är hänvisad till att
själv bilda sig en uppfattning härav ur de skildrade händelserna. En
sådan detalj som att en stor del av landets jord under hela
unionstiden alltjämt förblev i händerna på självägande bönder anses
tydligen icke förtjänt av ett omnämnande, ehuru den otvivelaktigt skulle
ha varit fullkomligt ny också för rätt framstående historiker. Följden
blir, att Engelbrekts resning närmast framstår såsom en motsvarighet
till 1500-talets tyska bondeuppror eller lollardoroligheterna i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
