Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Husdjursavelns rationalisering. Av Gunnar Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJURSAVELNS RATIONALISERING 185
När det gäller avelsvärde hos far och mor lägger man
naturligtvis huvudsakligen de yttre egenskaperna till grund. Av de
maximala 100 poängen, som kan uppnås för en enskild individ,
spelar individens egen avkastning ingen direkt roll; moderns
och far- och mormoderns avkastning ingå med maximalt 20
poäng. Vid bedömning av koflock ingår sedan (grundad på
medeltal för enskild invid) härstamning till maximalt 50 poäng, yttre
egenskaper till maximalt 50 poäng, egen avkastning till maximalt
20 poäng och helhetsintryck av flocken till maximalt 20 poäng.
Nu är det så, att det ingalunda är lätt att bedöma ett djurs
prestationsförmåga och att det är mycket svårt att vid ett
avels-arbete, som grundar sig direkt på prestationsförmågan, nå ett
gott resultat. För prestationsförmågan spelar djurets ålder en
väsentlig roll. Exempelvis hos nötkreaturen stiger
srnörfettspro-duktionen från 2 års ålder upp till 7—8 år med 30—35%.
Som Ivar Johansson (Den moderna ärftlighetsläran och
husdjurs-aveln, 1926) framhållit, ägnas för närvarande ej alls någon
uppmärksamhet åt djurets ålder vid poängsättning för premieringar.
Det är dessutom inte säkert, att en hög avkastning är den bästa
prestationen. Det kan hända, att en lägre avkastning är mera
ekonomisk, att djur med sådan avkastning äro billigare i drift,
nöja sig med billigare utfodring etc. Prestationsförmågan måste
bedömas med hänsyn till utfodringens kvalitet och kostnad. En
hel del andra faktorer påverka ävenledes prestationsförmågan.
Med hänsyn till de arvsfaktorer, som betinga mjölkningsförmågan,
vet man nu tillräckligt för att kunna påstå, att det är fråga om
flera anlag, vilka måste kombineras med varandra. Detta gör,
att problemet att renodla den önskvärda egenskapen är oerhört
mödosamt och besvärligt.
Problemet är alltså ganska invecklat i och för sig. Att i onödan
komplicera det ytterligare måste under sådana förhållanden sägas
vara långt ifrån rationellt. Naturligtvis måste man önska, att
djuren ha något så när normal kroppsbeskaflenhet, så att de ej
ha nedsatt motståndskraft mot sjukdom eller dylikt, men att gå
därutöver är onödigt och av ondo. För att ej missförstås vill
jag framhålla, att avkastningen naturligtvis ej bedömes enbart
efter mjölkningsförmågan. Fruktsamhet och slaktvärde äro
exempelvis också väsentliga egenskaper, men man bör då gå
efter dessa egenskaper och inte efter färgteckning och
svansan-sättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
