Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsapparatens egna möjligheter. Några mera positiva liberala reformer
kunde dock endast med stora svårigheter frammanövreras i detta
tunga statsskick.
Vad återstår då av 1809 års verk och 1809 års principer i
vårt nuvarande statsliv?
Det har redan blivit antytt, att vår författning utvecklats mot
parlamentarism och att det forna maktdelningssystemet på
väsentliga punkter genombrutits. Men liksom växterna leva kvar
från en tids flora till en annan epok, så finns det också i vårt
nuvarande statsskick ett icke alldeles betydelselöst arv från
konstitutionalismens skede i vår historia.
Vad först den rättsliga kompetensfördelningen beträffar, så har
man i vissa avseenden konsekvent fullföljt 1809 års intentioner.
De judiciella funktionerna ha mera än tidigare hänskjutits till
domstolarna, särskilt genom upprättandet 1909 av regeringsrätten,
som till stor del befriade konungamakten från de betungande
administrativa besvärsmålen. Rågången mellan den dömande
makten och de övriga statsorganen har överhuvud blivit strängare
iakttagen än 1809 års författning avsåg. Sedan 1840 sitter icke
längre något statsråd i Högsta domstolen, sedan 1909 förekomma
aldrig heller några justitieråd i statsrådet. Sistnämnda år
förlorade konungen också sina tvenne röster i Högsta domstolen,
röster, som f. ö. icke längre brukade användas. Sedan 1865
har Högsta domstolen icke heller varit nödsakad att avgiva
lagförklaring enl. R. F. § 19, en lagförklaring, som under statsskickets
första tid icke saknade en viss betydelse. Med lagrådets upprättande
1909 förlorade Högsta domstolen också uppgiften att yttra sig över alla
de lagfrågor, som skola behandlas enligt R.F. § 87. Riksdagens makt
över Högsta domstolens ledamöter genom opinionsnämnden står
visserligen kvar i vår författning, men detta otympliga svärd ur 1809
års konstitutionella arsenal har aldrig haft någon större
betydelse. Kungl. Maj:ts utnämning av justitieråden har icke heller
någon större politisk betydelse, i samma mån som Kungl. Maj:t
tager hänsyn till de yttranden, som Högsta domstolens
medlemmar, samlade till enskild överläggning, enligt praxis lära få
avgiva vid besättandet av en ledig plats i domstolen. Vad den
dömande makten beträffar har man alltså i hög grad realiserat
principerna från 1809: de judiciella målen ha allt konsekventare
samlats hos domstolarna och dessa ha alltmer isolerats från
inflytanden från de övriga statsorganen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
