Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 GEORG ANDREN
än i sitt engelska hemland. Den engelska parlamentarismen har
för många framstått som den åkta parlamentarismen.
De europeiska statsskickens förvandling har — alltefter växlande
nationella förutsättningar — skett på olika vägar och lett till
olika resultat. Vi se icke en allmäneuropeisk parlamentarism
utan en rad växlande parlamentarismer. I de flesta fall bära
de parlamentariska statsskicken också på ett större eller mindre
arv från äldre epoker i landets historia och framför allt från
konstitutionalismens skede. Detta gäller också den svenska
parlamentarismen. Arten av detta arv och brytningen mellan
konstitutionalismens och parlamentarismens principer i vårt
svenska statsskick skall i det följande belysas.
1809 års svenska maktdelningssystem var dikterat både av
svenska erfarenheter och av utländska doktriner. Båda pekade
i samma riktning och det är i varje fall ett mycket svårt historiskt
problem att bestämt avväga betydelsen av det ena och det andra
inflytandet. Så mycket är i varje fall klart, att vi här stå
inför ett både-och och ej inför ett antingen-eller. Vi märka det
framför allt i K. U:s väsentligen av Hans Järta författade märkliga
memorial av den 2 juni 1809, som åtföljde regeringsformen och
utgör vår mest auktoritativa kommentar till densamma. Detta
memorial kan å ena sidan karakteriseras som en ganska god
sammanfattning av i Frankrike allmänt gängse idéer vid tiden
strax före den stora revolutionen; det bär å den andra sidan
omisskänneliga märken av svensk historia. Utskottet säger sig
ej föreslå »stora och lysande förändringar i vår statsförfattnings
åldriga grundformer» och det åberopar för denna försiktiga
historism Englands mönster. Den svenska historiens lärdomar
yttra sig icke blott positivt, i övertagandet av vissa hävdvunna
institutioner. De komma också till uttryck i en medveten
reaktion mot gångna tiders ytterligheter. Grundlagsstiftarna ville,
skriver senare Hans Järta, »varnade av en dubbel erfarenhet,
bevara nationen mot skiftande förtryck av de bägge högsta
samhällsmakterna, vilka inom en mansålder hade, vardera i sin
ensidiga riktning och vardera till förhatlig ytterlighet, framgått lika
oåterhållna och lika förödande.» Redan i K. U:s ovannämnda
memorial möter också en kritik av dessa förödande ytterligheter.
Frihetstiden anklagas för att »i förväg lagt förhatliga fjättrar på
all Styrelse, även den rättvisa och upplysta», fjättrar, som
hindrade »den jämna verksamheten av en makt, som ovillkorligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
