Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 25 februari 1930 - Efter den spanska diktaturens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 145
för att försvara den. Exdiktatorn företog en rekreationsresa till Paris
och lät där genom pressen meddela, att han inom loppet av en månad
hoppades återvinna jämvikten i sitt nervsystem. Kanske ligger i detta
uttalande en lätt häntydan på det faktum, att det just var en nervös
brist på andlig balans, som ensam kan förklara diktatorns huvudlösa
tilltag att i ett samtidigt i pressen publicerat cirkulärtelegram åt
sjutton höga militärer överlåta att bestämma, om diktaturministären skulle
stanna eller avgå. Redan denna frågas framställande hade en bismak
av hjälplös abdikation, som ej kunde undgå att påverka de sjutton,
och deras opublicerade svar lära ej ha varit av det uppmuntrande
slaget. Diktatorns öppna vädjan till det högre militärbefälet som högsta
tolk av landets vilja gav emellertid konung Alfonso ett säkerligen
kär-kommet tillfälle att kapa den tross, som förenade monarkens lilla
släp-tågsjulle med det sjunkande diktaturskeppet. Raskt pressade han
Primo de Rivera till en formlig avskedsansökan, och han hade även
turen att som chef för sin militära uppvaktning ha till hands en
kungatrogen general med tillräcklig popularitet inom den politiska
världen för att kunna bilda och sammanhålla en acceptabel
övergångsministär. »Jag lyder som soldat och skall handla som
medborgare», uppges general Damaso Berenguer ha svarat på konungens
anmodan till honom att bilda en ministär. De nya männens program
är mycket enkelt och koncentrerat: upprätthållande av ordningen och
av monarkien samt återställande av 1876 års av Primo de Rivera den
13 september 1923 i väsentliga delar upphävda författning. I själva
verket är detta programs genomförande en synnerligen svår uppgift,
vilken till det yttersta torde taga don Damasos viljestyrka och
stats-mannaklokhet i anspråk.
Hittills har den allmänna ordningen ej nämnvärt störts. De politiska
partierna voro ej beredda på att diktaturen skulle försvinna så plötsligt
och i så stillsamma former. De hade under de sex diktatorsåren
hunnit bli så pass desorganiserade, att en viss tid måste förflyta, innan
de kunna i ordnade led uppmarschera på den politiska tävlingsbanan.
Många av deras ledare voro i landsflykt men ha nu skyndat åter till
hemlandet och börja trevande samla sina trogna och överväga vilka
möjligheter det diktaturlösa läget kan erbjuda. General Rerenguer
har ej lagt några hinder i vägen varken för de landsflyktigas återkomst
eller för deras muntliga propaganda — endast censurens vapen har
han vägrat att genast lämna ifrån sig, Primo de Riveras
konstbesynnerliga rådgivande nationalförsamling har upplösts, hans
provinsguvernörer ha ersatts med nya män, studenter och
artilleriofficerare ha lugnats genom upphävande av de misshagliga diktatorsdekret,
mot vilka de på sista tiden plägat demonstrera, och för väljarekåren
har ställts i utsikt att få göra sin vilja gällande först vid kommunala
val, sedan vid val till landstingen och i sinom tid även vid val till
folkrepresentationen. När cortes väl hunnit väljas och sammanträda,
skall — försäkrar Berenguer — den nuvarande övergångsministären
överlämna regeringsmakten åt de män, som då visa sig äga
folkombudens förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
