Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk liberalism och svenskt folkfrisinne. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 E. H. THÖRNBERG
lemmar just ur de folklager, vilkas sinnesförfattning mest och
bäst överensstämde med en demokratiserad liberalism.
Den äldre nykterhetsrörelsen leddes förnämligast av män,
tillhörande de tvenne högre riksstånden och bredde framför allt
ut sig inom de båda lägre. Den löpte delvis samman med
det stora liberala genombrottet från 1840 till 1865. Den fostrade,
som jag förut framhållit i denna tidskrift, allmogens ungdom
att ta emot och förvalta de rättigheter, 1865 års
representationsreform bragte densamma. Den yngre nykterhetsrörelsen var
med sitt amerikanska ursprung och sin puritansk-metodistiska
härkomst liberalt disponerad. Den skördade sina tidigaste
triumfer företrädesvis inom de folklager, som bildade liberalismens
naturliga material. Men den förbudspolitik, som sedermera
utvecklades, kan ju kännetecknas såsom individualismens antites.
Hur kunde de motsatserna förenas? Verkligheten tar då och då
sina skutt över de teoretiska svalgen. Och engelska liberaler
intogo tidigt nog en restriktionistisk ståndpunkt. »Världens mest
individualistiska nation» såsom yankees’ karaktäriserats, vart
förbudslagstiftningens föregångsfolk. Dr Rönnblom har inte
haft tillfälle att utförligen behandla motsvarande utveckling i
Sverige. Det hade dock inte varit ur vägen att han påpekat
hurusom T. H. Green, den engelske filosof, vilken förde in ett
hegelianskt element i sin liberala radikalism, motiverade sin
alkoholprohititiva hållning sålunda: härvidlag gäller det att
skydda människorna mot »en inkräktning av friheten i högre
mening, en inkräktning av deras förmåga att göra det bästa av
sig själva». Det torde ha varit fägnesamt nog för författarens
uppdragsgivare.
Den liberala riktning, som sålunda i stor omfattning följdes
av friförsamlingarnas och nykterhetsordnarnas folk, rönte relativt
ringa tillopp av akademiker. Däremot var det förnämligast
universitets- och högskolebildade samt med dem jämnbördiga damer,
som slutit sig till den andra riktningen. Inom vår liberalism,
liksom inom norska vänstern, vart den sociala skiljaktigheten
mellan akademiker och icke-akademiker skarpare än inom andra
partier. För det första berodde detta på den omständigheten,
att tron på uppfostran, på den intellektuella bildningen såsom
den stora kraften för människomaterialets förädling,
personlighetens utdaning och stegringen av medborgarens sociala
kapacitet — denna tro är klassiskt liberal. Den är besläktad med associ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
