- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
93

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Krigets psykologi. Av T. Holm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIGETS PSYKOLOGI 93

icke är mindre svårbehärskat. Här möter man ett komplex av
reserver, depåer, avlösningar, vilka alla måste hållas samman
under den orosfyllda väntan på insättandet vid fronten. Och
här håller icke fiendens närhet sitt järngrepp över dem, här
verkar självbevarelsedriften snarare i motsatt riktning; här är
jordmånen för nedrivande krafter, för tryneri och desertering.
Dessa krafter voro, det må här påpekas såsom ett kanske mindre
känt faktum, yrkeshärarnas farligaste onda, farligare än fiendens
vapen. Och dock kunde dessa övervakas på ett helt annat sätt
än den nutida hären. Fredrik den store ställde utanför lägren
pålitliga vakter med uppgift att hindra rymningar; i sina
»Ge-neralprinzipien» varnar han för varje utsändande av
infanteripatruller; dessa desertera eller överlöpa till fienden. Samme
konung, lika god psykolog som fältherre, angiver riklig
förpläg-nad såsom det förnämsta mutmedlet; jå, han tror sig till slut
ha lärt, att man aldrig bör företaga operationer, som föra
utanför magasinens räckvidd, ty då kan det gå som det gick honom
vid ett tillfälle: han drog ut med en stor här men måste vända,
innan man ännu egentligen stött på någon fiende, och likväl var
hären vid återkomsten nästan obefintlig. Napoleon, som i början
av sin bana fick sitt folk med sig för »gloirens» skull, förlorade
dock sedermera 1812 års fälttåg väsentligen på grund av
deserteringar. Och dock voro dessa härar till form och numerär
vida lätthanterligare än våra dagars. Intet pretoriangarde kan
bestrida gendarmeritjanst över milliontals värnpliktiga.
För-plägnadsfrågan får icke behärska krigföringen. De långa
stridsskedena måste ofta genomkämpas utan annan förplägnad än
den, som kan medföras i stridspackningen, och i tyska armén
måste disciplinens band hålla, även om provianten inskränktes
till en knapp brödranson och några skedar morotsmarmelad.
Och gloiren? En saga från svunna tider, med sina attribut av
flygande fanor och klingande spel. Den fältgrå soldatens ära
är mindre glansfull men dock kanske desto mera sann. Med
andra ord: varken yttre tvångsmedel, ej heller lockande
belöningar stå till buds för den nutida härens behärskande. Endast
ett medel existerar: det ömsesidiga förtroendet mellan befäl och
trupp. Och detta har bestått provet. Det fysiska greppet om
redskapet har omöjliggjorts, men det psykiska har trätt i dess
ställe. Befälskadrerna representera icke blott härens ledning
utan även dess samvete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free