Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1930 - En ståthållare på Karl IX:s och Gustaf Adolfs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
ej blott den dugande, mycket anlitade ämbetsmannen utan även en
ihärdig, ekonomiskt omtänksam herre, som förstod att taga vara på
sina möjligheter att skapa en solid enskild förmögenhet. Vid tvister
med grannar om jord och vatten kunde han icke blott brusa upp
på samtida herremäns vis utan synes också ha varit ganska snar att
taga sig rätt själv. Men eljes var han tydligtvis en from man. Han
har sålunda 1617 bekostat utgivningen av Aegidius Aurelius’
översättning av »Then tydska theologia», en av de böcker, som under
ortodoxiens tidevarv skänkte näring åt en underström av innerligare, mera
personlig religiositet. Under sin Uppsalatid stod han Johannes Messenius
nära. Det länder honom till heder, att han sedan som ståthållare
i Norrland ej ryggade tillbaka för att söka lindra den olycklige
fångens lott på Kajaneborg. Någon bild av Wernstedt är ej känd. Men
däremot har förf. som försättsplansch i färger kunnat återge ett
intressant porträtt av Lucretia Magnusdotter. Även i övrigt är boken
rikt och vackert illustrerad med avbildningar av vapen, skriftprov och
gravprydnader, topografiska bilder o. s. v.
Det kan emellertid vara på tiden att efter denna korta översikt av
arbetets innehåll åter anknyta till de inledande reflexionerna. Man
kan utan tvekan säga, att en något så när fyllig levnadsteckning över
Christoffer Wernstedt ej hade kunnat skrivas utan räkenskapernas
många notiser. Alldeles särskilt gäller detta bokens ur allmän
synpunkt intressantaste parti, skildringen av Wernstedts verksamhet som
ståthållare. Det torde kunna sättas i fråga, om vår litteratur äger
en lika ingående framställning av en landshövdings verksamhet under
den tid, då kronans inkomster till stor del inflöto in natura. Något
referat av redogörelsen för de löpande sysslorna kan ej här
ifrågakomma. Avbrott i det enahanda vardagsarbetet beredde extra ordinarie
förrättningar. Än skulle ståthållaren låta »oppbränne den Jöns, som
varit präst i Fundbo» eller straffa andra grova förbrytare, än skulle
han skicka några ovälkomna »tartarske herrar» (en rysk legation) till
Örebro över Stockholm och Nyköping, dock utan att låta dem veta
eller märka annat än att det var »genaste och rätta vägen», än gäller
det att rusta till konungakröningen o. s. v. Av särskilt intresse äro
uppgifterna om jordbruket under Uppsala slott. Det var redan från
början ganska omfattande men utvidgades betydligt under Wernstedts
tid. Den gamla kungsgården på Islandet överläts åt staden med
undantag av själva tomten, som förlänades till Wernstedt. I stället
bildades två nya »ladugårdar», Sätuna av ej mindre än 16 bondgårdar
och Ultuna av åtta mantal.
Kapten Wernstedt har ej gjort något försök att insätta den sista
notisen i ett allmännare sammanhang. Och detta med allt skäl. Vi
sakna nämligen alltjämt undersökningar om den otvivelaktigt mycket
omfattande nybildning av stora jordbruk under godsherrarnes egen
drift, som pågick under 1600-talet. Tiden för sammanfattande
omdömen har här ännu ej kommit. Detsamma gäller i stort sett många
partier av vår inre historia, som alltför länge fått ligga på sidan om
den så att säga yrkesmässiga historieskrivningens kungsvägar. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
