Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till Lamarcks minne. Av Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapliga kritiken tyckes i stort sett ha tegat, men
åtminstone en gång fick Lamarck en varning, och det av en person,
som mer än andra kunde ställa makt bakom orden. Kejsar
Napoleon, vilken som bekant hyste intresse för exakta
vetenskaper och även ägde försvarliga kunskaper, särskilt i
matematik, blev en gång uppvaktad av Lamarck, som därvid överräckte
ett av sina meteorologiska arbeten; kejsaren mottog boken, men
befallde på samma gång i sin vanliga barska ton Lamarck att
låta bli dessa galna funderingar och hålla sig till botaniken och
zoologien, där han kunde uträtta något av värde. Lamarck
lomade skamflat sin väg. Hans son som berättat anekdoten anser
sin far ha fallit offer för avundsmäns förtal hos kejsaren, men
nog måste eftervärlden i det hela ge Napoleon rätt, särskilt vid
tanken på vad Lamarck senare uträttade genom att koncentrera
sig inom sitt eget fack.
Lamarcks biologiska teori om arternas utveckling ur varandra
saknar visserligen icke föregångare. Man kan nämna både Buffon
och Bonnet, den schweiziske mystikern, från vilken en del både
idéer och terminologi hos Lamarck härstammar. Men vad som
är Lamarcks egen förtjänst är, att han verkligen genomtänkt sin
teori grundligare än alla föregångare och att han gjort
utvecklingen beroende av rent materiella och allmängiltiga krafter. Att
han därvid allt för mycket förenklat och byggt på företeelser,
vilka i själva verket måste tolkas annorlunda än han gjort det,
är en svaghet som han delar med andra skapare av
utvecklingsteorier. Jämför man Lamarck med Darwin så finner man, att
ehuru Lamarck säkert var den grundligare och mångsidigare
systematikern av de två — få ha över huvud haft så vidsträckta
systematiska kunskaper som Lamarck — så utgår han likväl
icke som sin store efterföljare från arterna och deras
utbredning, utan från en rent fysiologisk synpunkt. Livet är för
honom liksom för de materialistiska 1700-talsfilosoferna rörelse och
ingenting annat. Lamarck betraktar elden som ett element, ett
fint fluidum, och med dess hjälp förklarar han allt sådant som
han inte på annat vis kan förklara av livsfenomenen. Alla
livsföreteelser äro rent mekaniska: det är en grundsats som
Lamarck tillämpar med orubblig konsekvens, därigenom stundom
skapande teorier som påminna om de fakta, vilka våra dagars
utvecklingsmekanik konstaterat, stundom däremot och tyvärr
nästan oftare utspekulerande en hop vidunderligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
