- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
41

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Till Lamarcks minne. Av Erik Nordenskiöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gods i Picardie, och stannat där. Det fanns i alla fall
gascognareblod i släkten, och en sökare efter arvsanlag kunde kanske
härleda Lamarcks böjelse för fantastiska spekulationer från detta
håll; gascognarna äro ju som bekant fallna för att låta sin
fantasi sväva ut åt alla möjliga håll.

Lamarcks härkomst och de förhållanden vari han växte upp,
förklara en hel del av hans egendomliga bana, och det kan
därför vara av intresse att något belysa dessa förhållanden. Den
franska adeln var som bekant före den stora revolutionen den
stoltaste i Europa, så väl då det gällde anor och historiska
minnen som i krav på sociala företräden. På 1700-talet svarade
emellertid de faktiska förhållandena ganska illa mot anspråken.
De flesta släkter voro utfattiga, särskilt inom lågadeln, och
möjligheterna att bli rik voro så gott som inga. Jordbruk eller
handel kunde en adelsman ej bedriva utan att bli utsatt för att
betala skatt, vilket hade varit detsamma som att mista äran;
de som hade gods fingo reda sig med vad de kunde få ut av
torpare och landbönder, och som känt är släpper den franske
bonden inte gärna en slant ifrån sig. Civila statstjänster åter
innehades och ärvdes inom ofrälse släkter, och så återstod kyrkan
och hären, där emellertid högadeln, som hade förbindelser med
hovet, lade beslag på de bästa platserna.

Herrarna Lamarck hade alla varit officerare utan att i
allmänhet avancera längre än till kaptens- och majorsgraderna.
Så hade det gått även Jean-Baptistes äldre bröder, och därför
beslöt fader Lamarck att försöka vad kyrkan kunde bjuda de
yngsta i familjen: ett par döttrar sattes utan vidare i kloster
och lille Jean-Baptiste fick vid sitt dop en domprost till gudfar,
som med tiden skulle hjälpa fram honom i kyrkans tjänst. Som
förberedelse därtill sattes han i ett jesuitseminarium i Amiens.
Han själv kom emellertid snart nog på andra tankar: han ville
in vid armén som förfäderna och de äldre bröderna. Så länge
fadern levde fick han emellertid hålla till godo i seminariet, och
fick där en grundlig undervisning som med tiden kom honom
väl till pass. Emellertid dog fadern i hans 17:de levnadsår, och
så snart han fick veta det, lämnade Jean-Baptiste seminariet.
Som utrustning hemifrån medförde han en dålig häst och ett
brev från en grannfru, som hade en släkting som överste i den
franska hären, vilken då, under sjuåriga kriget, låg i fält mot
preussarna. Unge Lamarck reste till hären och inställde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free