Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Striden om jordbruket. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondefiender. Men frågan är om en sådan uppfattning kommer att
stå sig och om ej i längden de som vilja hålla människor kvar
i en sysselsättning som icke lönar sig komma att framstå som
de värsta fienderna. I alla händelser är det uppenbart, att man
gör de människor som nu tillhöra jordbruksbefolkningen samt
deras barn en björntjänst genom att tvinga dem att förbli
jordbruksbefolkning, om de kunna få bättre villkor i andra
sysselsättningar.
Emellertid möter man här genast en punkt som behöver
klargöras, nämligen den om det verkligen är utrymme för någon
del av jordbruksbefolkningen inom andra delar av näringslivet.
Det finns många olika sätt att visa varför svaret på den frågan
måste bli jakande. För det första betyder själva det faktum att
en viss näring har svårigheter, som icke förekomma hos andra
näringar, att de senare erbjuda expansionsmöjligheter som den
förra saknar. För det andra är skillnaden i lönenivå mellan
jordbruk och industri för närvarande så enorm, att den
omöjligt kan förklaras helt och hållet av kvalitetsskillnader hos
arbetskraften i de två sysselsättningarna; det är nog med ett
sådant faktum som att den genomsnittliga daglönen, för män
och kvinnor gemensamt, i industri, handel och samfärdsel är
drygt dubbelt så hög som för enbart manliga daglönare i egen
kost under sommaren, trots att dessas dagliga arbetstid är nästan
en halv gång till så lång som de förras. Det skall vara en
egendomlig konstruktion på samhället, om detta ej innebär att det
finns utrymme för utsvällning av de näringar som betala så
oerhört mycket högre löner än jordbruket. Därnäst märkes att
de andra näringarna under ett halvsekel ha berett sysselsättning
åt en jämn ström av dels jordbruksbefolkningen själv, dels och
framför allt jordbruksbefolkningens barn, trots att också
yrkesutövarna inom dessa andra yrken själva haft naturlig folkökning;
det är då otänkbart att detta ej skulle låta sig göra, när nu
särskilt industriens läge är ovanligt gott men den naturliga
folkökningen inom dess kretsar har upphört. Till sist är det ett
mycket viktigt faktum, att arbetslösheten så gott som oavbrutet
har sjunkit inom fackförbunden sedan mer än två år, trots att
lönerna så långt ifrån sjunkit att de tvärtom visat en fortsatt,
svag stegringstendens. Hela föreställningen att Sverige skulle
behöva jordbruk av nuvarande omfattning för att kunna
sysselsätta sin befolkning är därför i grund felaktig; efter all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
