Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1929 - Australiens ovissa framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppenbart är att detta tillstånd endast kan upprätthållas med
maktmedel. Hela »white Australia» vilar på den brittiska sjömakten —
och sekundärt på den amerikanska. Om under en eventuell framtida
kamp om herraväldet på Stilla Havet det anglosaxiska sjöväldet ej
skulle kunna upprätthållas komme med all säkerhet Australiens fåtaliga
vita befolkning att inom några generationer dränkas av en färgad
invandringsflod. »White Australia» skulle försvinna som en historisk episod.
Men även kontinentens nuvarande ekonomiska balans är osäker.
Statsfinanserna äro överansträngda, dels genom långvarig, av det mäktiga
arbetarpartiet framdriven socialistisk statshushållning, dels genom
krigets verkningar. Den direkta beskattningsbördan är tryckande.
Industrien arbetar under skyddet av en hög tullmur, som i förening
med det strängt genomförda fackföreningsväldet i högsta grad
fördyrat levnadskostnaderna. Jordbrukarna äro permanent missnöjda, men
den socialistiska politikens värsta sviter för dem neutraliseras till en viss
grad genom den australiska jordbruksexportens säregna beskaffenhet.
Ullen ensamt utgör nämligen mer än hälften av Australiens utförsel,
och kontinenten dominerar världens ullmarknad. I sista hand blir det
alltså världens ullkonsumenter som få betala en väsentlig del av
kostnaderna för den socialistiska fackföreningspolitiken i Australien. I
längden kan emellertid detta tillstånd knappast upprätthållas. I de
senaste årssiffrorna (1927—28: 148,1 mill. £ på import- och 141,6 mill. £
på exportsidan) har importen vägt över exporten. Ullprisens senaste
fall hota med ytterligare ökning av den passiva handelsbalansen. Då
härtill kommer att landet årligen har att prestera cirka 35 millioner £
för utländska räntelikvider etc., så är det tydligt att en ständig
kapitalimport äger rum. Denna kapitalimport sker emellertid ej för
produktiva ändamål och blir för varje år allt svårare och allt dyrare.
I den brittiska rikspolitiken stå alla australiska partier i huvudsak
eniga. De sträva sålunda, av naturliga skäl, efter starkare
sammanhållning inom imperiet och kräva främst en fast utbyggnad av
riksförsvaret. Det australiska statsförbundet har sålunda — liksom Nya
Zeeland — direkt bidragit till kostnaderna för utbyggandet av flottbasen
i Singapore och även självt anslagit betydande medel till flottbyggen.
Dessutom ha de australiska regeringarna alltid — ehuru hittills
förgäves — propagerat för livsmedelstullar i England, såsom
förutsättningen för stark preferensbehandling av Australiens egna exportvaror
vid avsättning till moderlandet, men alltid under fackföreningarnas
tryck motsatt sig varje sänkning av det egna tullskyddet till förmån
för brittiska industriprodukters avsättning i Australien.
Den inre politiken behärskas sedan länge av motsättningen mellan
stad och land, mellan arbetare och bönder. En viss analogi
framträder härvid med de amerikanska förhållandena. Bildens likhet
förskjutes emellertid fullständigt genom den inhemska kapitalmaktens
svaghet i Australien.
Arbetarpartiet har nu åter nått maktens tinnar. Vid de senaste
valen till parlamentet för the Commonwealth of Australia, förrättade i
oktober i år, erhöll arbetarpartiet över hälften av rösterna och absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
