Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En amerikansk världskrigsforskare. Av Yngve Lorents - Sidney B. Fay: The Origins of the World War
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Somliga ha t. o. m. ansett sig kunna direkt utpeka vem som i stället bör
belastas. Även på officiellt tyskt håll har man icke varit främmande
för dylika tankar. Bayerska regeringen var särskilt tidigare mycket
ivrig på att skuldfrågan skulle bli föremål för aktiv propaganda.
Ministerpresidenten v. Knilling t. ex. krävde 1923 i bayerska lantdagen,
att riksregeringen skulle gå till offensiv i skuldfrågan, och han ansåg
sig i detta sammanhang kunna våga påstå, att det i stället för
Tyskland var Frankrike som vore den egentligen skyldige. Hittills har
riksregeringen aktat sig för att inlåta sig på någon officiell démarche
för att från Tysklands skuldror avlyfta den tyngande Versaillesdomen
och nöjt sig med att vid olika tillfällen teoretiskt taga avstånd därifrån.
Politisk klokhet har krävt denna självövervinnelse. Man har alltför
väl vetat vilket kompakt motstånd en aktion i denna riktning skulle
ha väckt hos de forna fienderna, som ängsligt vaka över att i det
längsta bevara freds verkets urkund i oförändrat skick, väl vetande att,
om en punkt rubbas, andra ändringar svårligen kunna hindras. I
stället har man ägnat sig åt ett omfattande upplysningsarbete för att
moraliskt undergräva skuldparagrafernas auktoritet. Krigsskuldfrågan har
verkat livgivande på den historiska forskningen rörande världskriget. Det
politiska intresset har härvidlag gjort det historiska många och stora
tjänster. Utan dess hjälp hade helt visst en väsentlig del av det
material, som nu ligger tillgängligt för bearbetning, ännu varit
undandraget offentlighetens ljus. Skuldparagraferna i Versaillesfreden ha
genom sin förmåga att sporra till dokumentarisk motbevisning —
man må sedan ha vilken mening som helst om dennas eget värde —
dock gjort det möjligt att redan nu lägga några av grundvalarna till
en objektiv utredning av händelseförloppet. Man har emellertid ofta
från historiskt håll klagat över att världskrigsforskningen snedvrides
genom att låta sig i alltför hög grad domineras av krigsskuldfrågan.
Klagomålen i denna riktning sakna icke fog. Krigsskuldfrågans
advokater tappa lätt bort det historiska sammanhanget och förbise gärna
en obehaglig historisk sanning. Men historikerns uppgift att korrigera
är svår även av andra skäl. Det publicerade dokumentmaterialet är
en källa, som borde vara pålitlig, men vi veta ej, om icke det är ganska
ofullständigt, om icke urvalet, låt vara ofrivilligt, är partiskt och en
större tillgång på samma slags källor skulle möjliggöra andra slutsatser
än som nu kunna dragas. De rikt flödande personliga memoarerna ha,
det ligger i sakens natur, en tendensiös prägel. De vetenskapliga
bearbetningarna ha även de i allmänhet svårt att fördomsfritt se
händelserna i ansiktet. Vi befinna oss ännu för nära in på dem för att kunna
bedöma dem efter fullt objektiva grunder. För den som skall fördjupa
sig i de problem, som trollas fram ur till synes outtömliga förråd, lura
faror och försåt ständigt och jämt.
I forskningen rörande världskriget borde de neutrala staternas
vetenskapsmän ha lättare än andra att låta de sakliga synpunkterna
bestämma omdömena. I synnerhet när det gäller förspelet, själva
krigsutbrottet och krigets tidigare period, torde man kunna till samma
kategori räkna även amerikanarna. Det kan emellertid även generellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
