Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Liberal idealism. Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hava varit på ett område som s. a. s. ligger nedom
medvetenhetslivet som särskilt revolutionismen verkat. Ehuru man icke visste
vart man skulle komma och kom dit man icke tänkt, drevs man
dock av rörelsen och motrörelsen in på nya erfarenhetsområden.
Det visar kanske att, trots det aktuella förnuftets bräcklighet,
verkligheten och livet själva dock innebära mera av förnuft än den
tänkande medvetet förnimmer.
Själva de negativa och formella »idéerna» av
politiskt-konstitutionell och socialt-ekonomisk art, som knappt voro »idéer» utan
former eller formler, frigjorde krafter som funnos latenta men
lågo bundna av antikverade lagar och sedvänjor. Men så snart
detta hade skett, blev det hela sterilt och idéfientligt. Så på det
ekonomiska området. Den idé, som hette den liberala på ekonomiskt
område, verkade först till ett starkt uppsving. Men när den var
nära sin fullständiga seger, befanns den verka idealitetsdödande.
Och i allmänt politiskt avseende gick det på liknande sätt. Det
behövdes hos oss blott att De-Geer-typen kom till väldet för att
den skulle visa sin sterilitet. Moraliskt och religiöst betydde
liberalismen tolerant sterilitet. Där har den intet skapat. Och vad
värre är: den har saknat all slagkraft mot det rent underhaltiga,
därför att även detta skulle tolereras.
Än svagare än den äldre naivt troende liberalismen är den
senare mera radikala, mera klokt och politiskt beräknande.
Tomheten är densamma.
Den allmänna liberalismens tankeinnehåll saknade all
konsistens. Bakom de abstrakta uttrycken gömde sig lätt ungefär vad
som helst. Det gjorde att man ganska obesett gled ned ifrån högre
Platonska» — och Geijerska! — lägen till naturalistiska och krasst
materialistiska tankesfärer. Man märkte det knappt. Man nöjde sig
med att de idealt färgade orden voro med. Och på sin höjd något av
stämningen, även om denna vid det nya läget föreföll ganska
litet motiverad. Man följde mekaniskt med i en rörelse som var
sameuropeisk. Det gick ju från idealismen i Hegels dagar via
Feuerbach ned till Büchner. Och i Frankrike och England gick
det hän mot positivism och agnosticism. Vår svenska okritiska
och ytliga överklasspolitik följde med utan reflexion — det går
lätt att glida »framåt» i en utförsbacke. Samme individ som en
gång menade sig vara en Geijer-lärjunge kunde efter några
lustrer hamna i den mest okritiska övertro på vad man kallade
»naturvetenskaplig världsåskådning». Tron på det fysiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
