Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 10 nov. 1929 - Österrikes författningsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europas fred. I själva Österrike däremot har det på senaste tiden varit
rätt tyst om hela denna »Anschluss-rörelse», och vanans makt tyckes
småningom ha lärt befolkningen att taga även det kroniska
kravalloväsendet vida lugnare än den utländska pressen. Däremot är sedan
en månad tillbaka frågan om författningsreform synnerligen
brännande, i det att ett regeringsförslag därom den 18 oktober av
regeringen framlades till nationalrådets prövning.
Förslaget frambars av den nye förbundskanslern, förre
polispresidenten Schober, vilken för någon tid sedan som regeringschef avlöste
d:r Seipels närmaste efterträdare Streerwitz. I motsats till dessa sina
föregångare är Schober ej någon utpräglad partiman. Han har
dessutom förvärvat rätt stora rent personliga sympatier inom skilda
läger, och som ordningens upprätthållare i Wien har han fått namn
om sig att vara »en stark man», mera benägen för självständig
handling än för passivt avlyssnande av partistämningarna. Som gammal
polisman håller dessutom Schober strängt på de lagliga formerna,
och han har vid mer än ett tillfälle låtit de otåliga lantvärnsledarna
förstå, att Mussolinis roll ej hör till hans fack. Tvärtom skyndade
han sig vid sitt ämbetstillträde att otvetydigt förklara, att han stod
på laglighetens grund och visste sig ha nödiga resurser att mot
varjehanda omstörtningsförsök trygga ordningens upprätthållande,
I det tal Schober höll vid framläggandet av regeringens förslag till
författningsreform betonade han, att 1920 års författning tillkommit
under helt andra förutsättningar än de nu rådande och att den
därför krävde revision i flera väsentliga stycken. Vad som främst
krävdes vore att stärka statens auktoritet genom att vidga
förbundspresidentens befogenheter, säkerställa rättsskipningen mot politiska
inflytelser, skapa författningsnormer för folkundervisningen och förändra
huvudstaden Wiens ställning, så att den inordnas i det för republiken
i övrigt gällande förvaltningssystemet. Österrikes president är f. n.
blott en dekoration, vald av folkrepresentationen för fyra år och utan
de flesta befogenheter, som eljes i Europa pläga tillkomma en
statschef. Nu vore det meningen att bl. a. ge honom befogenhet att
tillsätta och avskeda ministrarna, vilka f. n. direkt väljas av
parlamentet, att upplösa nationalrådet och förordna om nya val samt att, när
statens vitala intressen äro hotade och nationalrådet förlamas genom
obstruktion, ingripa genom förordningar av samma giltighet som
lagar. För att kunna uppbära denna ökade maktställning skulle
presidenten väljas direkt av folket för sju år; om ingen vid
presidentval finge absolut röstövervikt, skulle valet såsom hittills förrättas av
parlamentets båda hus, vilka emellertid då endast fingo välja emellan
de tre, som vid det direkta presidentvalet fått de flesta rösterna.
Ämbetsmän och domare skulle göras personligen ansvariga för den
skada de kunna vålla genom avsiktligt och grovt kränkande av rätten.
Nationalrådet skulle i stort sett bibehålla sin nuvarande ställning,
men rösträttsåldern skulle höjas från 20 till 21 år, valbarhetsåldern
från 25 till 29 år. Den övre kammaren borde ombildas, så att den
komme att bestå dels av två ombud för varje »lands» regering, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
