Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 10 nov. 1929 - Universitetens befordringsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personerna. Säkerligen ha många av de hårda ord som fällts i dessa
frågor icke varit utan grund. Skulle den som anser orätten vara på
väg att främjas, bli förmenad att säga sin mening öppet, så vore ju
därmed endast fältet fritt för de mindre nogräknade. Det är själva
systemet som är grunden till missförhållandena.
Säkerligen kan man aldrig helt komma ifrån de uppslitande
befordringsstriderna, försåvitt man vill behålla offentligheten i ärendenas
handläggning, och i den ligger ju dock den viktigaste garantien för att allt
går rätt till. Vad som kan göras är endast att så mycket som
möjligt förebygga anledningar till befogade klagomål, framförallt att tänka
på att omge sakkunnigvalet med större garantier. I själva verket är
valet av sakkunnige kanske det viktigaste momentet i hela proceduren,
ehuru det tilldrager sig den minsta uppmärksamheten. De sakkunnige
utses av större akademiska konsistoriet på förslag av fakultet eller
sektion. Konsistoriet följer, på sällsynta undantagsfall när, fakultetens
eller sektionens förslag. Detta förslag åter bestämmes väsentligen av
ämnesprofessorn samt kanske någon eller några representanter för
närliggande ämnen. Realiter få därför dessa personer i regel det
avgörande inflytandet på valet av sakkunnige och därmed på hela
befordringsärendets utveckling. Nu är det emellertid just hos dessa personer,
som man mest har att befara obehöriga intressen. En enkel utväg
att försvåra en partisk tillrättaläggning av befordningsärendet i viss
riktning redan på detta stadium vore att under någon form anförtro
valet av sakkunnige åt universitet och högskolor gemensamt.
Därigenom skulle också den motsättning mellan våra högsta
bildningsanstalter, som ofta gör sig förnimbar, berövas sin betydelse för
sakkunnigvalet.
Måhända är detta det viktigaste som kan göras för att inom ramen
av vårt nuvarande system skapa ökad trygghet mot obehöriga
inflytelser. En annan sak, som därvid förtjänar det största beaktande, är
emellertid sättet för bestämmande av professurernas omfattning. Det
kan t. ex. inträffa, att en professur bär ett gammalt namn, som ej
längre motsvarar vad professuren enligt stadgad praxis faktiskt kommit
att omfatta. Men när det blir fråga om tillsättning av professuren,
händer det att beteckningen drages fram gentemot en sökande, som
kanske är sin medsökande överlägsen i vetenskapligt hänsende, men
vars specimination ej faller inom det område, som anges av
professurens beteckning. Det borde ju inte behövas mycken diskussion för
att avgöra vilket förfaringssätt som är det riktiga i dylika fall. Men
för att hindra alla manipulationer med förlegade beteckningar skulle
en utrensning av dessa och deras ersättande med mera adekvata vara
högst gagnelig.
Svårare är saken, när det gäller att bedöma värdet av specimination
inom olika delar av ämnet. Hur ofta avfärdas icke en sökande med
att man bugar sig för hans eminenta begåvning och banbrytande
forskningar men beklagar, att dessa icke falla inom ämnets centrala delar
utan stå på gränsen till ett annat ämne eller tillhöra en ny
specialvetenskap! Dessvärre är det just de banbrytande begåvningarna som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
