Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Näringslivets rationalisering. Av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan återföras på bristande anpassning mellan utbud och
efterfrågan av arbetskraft inom olika yrken; ja, även den av
konjunkturväxlingarna beroende arbetslösheten skulle minskas.
Vi ha nu granskat några sidor av den industriella utvecklingens
konsekvenser och sökt uppvisa, att rationaliseringen — som
oavbrutet förändrar hela vårt samhällslivs struktur — för att bliva
oss till verklig nytta bör möjliggöra en efterfrågan, som icke
helt dikteras av tekniskt-objektiva förändringar. I den mån
som rationaliseringen når till alla delar av näringslivet och
planeringen av produktionen blir alltmer allmän — sålunda
omfattande varor av alla möjliga slag — så ökas valfriheten ånyo. I
all synnerhet synes ett intimare samband mellan jordbruk och
industri kunna motarbeta industrialismens svåraste nackdelar, i
det att produktionen därigenom snabbare inriktas på sådana
linjer, som även skulle ha följts vid en mindre hastig teknisk
evolution. En förnyad samverkan mellan jordbruket och industrien
skulle sålunda kunna åstadkomma den jämvikt i socialt och
ekonomiskt avseende, som en påskyndad rationaliseringsprocess i
och för sig kan tänkas omintetgöra. Den industriella
revolutionen mognade ut vid en tid då naturfilosofien satte sin prägel
på det mänskliga tänkandet; måhända kan den andra industriella
revolutionen, vars inledning vi nu bevittna, rätt använd, leda
mänskligheten tillbaka till naturen.
En svensk, som något tänker sig in i formerna för ett nytt
samband mellan jordbruk och industri, kommer otvivelaktigt
att finna paralleller mellan dessa djärva framtidsplaner och den
gamla svenska bruksrörelsen. Det svenska bruket var i gången
tid just ett exempel på symbios mellan så vitt skilda
näringsgrenar som lantbruk och järnindustri, en harmonisk
organisation, som splittrades vid specialiseringens och
kommunikationernas första framsteg, men som kan pånyttfödas vid
rationaliseringens fullständiga utbredning. Vid bruket fanns en kostbar
tillgång, den naturligt avgränsade hembygden, som alltid
kommer att saknas av städernas och de större industrisamhällenas
innevånare. Där fanns också — ehuru blott till en del —
möjlighet till omväxling mellan de olika yrkesutövningarna. Där
fanns slutligen i många fall ett lyckligt personligt förhållande
mellan brukspatronen och de underhavande.
Allt detta kan tänkas finna nya och mera ändamålsenliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
