Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Krigets framtid. En replikväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avskaffande jämväl såsom ett organisationsproblem. Dr Beskow skriver: »Till
fredsförsvarslinjen hör naturligtvis såsom något av det främsta arbetet
på skapandet av en fast mellanfolklig rättsordning. — Emellertid kan
ingen verklig rättsordning komma till stånd, om icke förutsättningarna
äro givna i folkens tänkesätt och sinnelag gent emot varandra». Prof. H.
vill emellertid göra gällande att vi icke nödvändigtvis behöva bli »nya
människor». Prof. H. infogar på annat ställe »en mycket eftertrycklig
varning mot den vida spridda och även av major Bratt omfattade
föreställningen att arbetarrörelsen skulle utgöra någon speciell fredsgaranti».
Denna varning är säkert väl motiverad. Men varför är den
socialdemokratiska internationalen ett tomt ord? Som svar på denna fråga och
som stöd för dr Beskows uppfattning kunna vi anföra några ord av en
bemärkt socialdemokrat. I Socialismens psykologi skriver Hendrik
de Man: »Hade man en gång — såsom den internationella
socialdemokratien före kriget gjort, framför allt under inflytande av Tysklands
marxistiska socialdemokrati — avböjt att principelit och med etisk
motivering fördöma deltagandet i kriget och gjort de enskilda
nationalpartiernas hållning beroende av en intresseståndpunkt, så var det en lätt sak
att finna den teoretiska konstruktion, som lät deltagandet i kriget
framstå som ett klassintressets bud». Socialdemokratin har misslyckats i
sina försök att organisera en international, därför att dess politik varit
opportunt nationell. Nog behöva vi alla i likhet med socialdemokraterna
bli »nya människor» i den betydelsen, att vi något vilja offra för
skapandet av en internationell samhörighet, som innebär något mera än
tillfälliga broderskapsstämningar. Utan den samlade kraften av
individernas offerberedda vilja till solidaritet kan en internationell rättsordning
icke uppbyggas.
Kapten Brunskog har i samband med förslaget om nationell svensk
avrustning konstruerat det fallet, att Belgien före världskriget hade
avrustat. Härtill anmärker prof. H. att »så länge det ej skapats någon ny
folkrätt, skulle landet därmed ha försummat sina neutralitetsplikter och
därför ha att räkna med införlivning i den segrande statens territorium,
om denna stat ansåge sig ha något att vinna på det och alldeles särskilt
om denna stat ansåge sig ha haft skada av landets underlåtenhet att
försvara sin neutralitet». I detta sammanhang förtjänar framhållas några
uttalanden av en annan medarbetare i Krig eller kultur?, nuvarande
danske utrikesministern dr P. Munch. I en redogörelse för det danska
nedrustningsförslaget, införd i den franska tidskriften Revue générale de
droit international public påpekar denne, att Haagkonventionen av år
1907 alldeles icke ålägger en neutral stat att öppna krig mot en
krigsmakt, som icke respekterar de neutralas rättigheter. Konventionen
ålägger vederbörande endast att bevaka sina gräns- och sjöterritorier. Någon
»försummelse av neutralitetsplikter» — såsom prof. H. vill göra gällande
— innebär en konsekvent avrustningspolitik sålunda icke. Dr Munch
framhåller vidare att enligt den uppfattning, som vunnit allmän hävd,
folkförbundet eller dess råd icke kan ålägga någon medlem att äga något
minimum av militära maktmedel. Artikel 16 i pakten överlämnar åt
varje stat att själv avgöra, om den vill deltaga i folkförbundets militära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
