Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - En intressant brevväxling. Av Erik Fahlbeck - Hans Järtas och B. v. Beskows brevväxling. I. 1823—1825. Ur Svenska Akademiens arkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statspolitiska skrift, Svar på Allmänna Journalens anmärkningar (hösten 1824).
Av särskilt intresse i detta sammanhang är Järtas begäran i brev till
Mörner den 11 dec. 1823 om boklån i och för polemiken mot
Journalen. »Af skrifter, som jag ej har och bäst skulle behöfwa är Burkes
om franska revolutionen», skriver han. Långivaren blev C. D.
Skogman, Järtas förre underordnade i finansexpeditionen, av Järta f. ö.
varmt prisad i ett av de nu tryckta breven, och han averterade i
brev 8/2 1824 (U. U. B.) Järta om boklånet.
Järtas kända besvikelse över att Tegnér ej enligt tidigare utfästelse
medverkade i Odalmannen gjorde Beskow sitt bästa att mildra genom
välvilliga överslätanden, och även i andra fall sökte han spela
mediatorns roll, när Järtas häftiga temperament hotade att indraga
honom i onödiga förvecklingar. Med glädje fann Beskow att Järta började
närma sig fosforisterna i Upsala, trots tidigare skarpa skärmytslingar
och trots det kyliga mottagande, som kom Odalmannen till del från
detta håll. Sedan Järta hösten 1825 lämnat Falun för Upsala, inleddes
hans personliga bekantskap med den historiskt-romantiska
Upsalakretsen, där han sedermera skulle bliva »ultraismens» primus inter
pares. Från denna tid vidtager även Beskows nära relationer med
Järta.
En kraftigt bidragande orsak till Järtas försonliga hållning mot de
forna arga litterära vedersakarna var den begynnande gemensamma
kampen mot tidens oppositionella liberalism, representerad främst av
Argus. Sedan Odalmannen upphört återupptog Järta sina gamla planer
på »et förnuftigt Tidningsblad», som med kraft kunde bjuda
»dagbladsfursten» spetsen, och flere brev diskutera denna sak. När
Beskow i brev den 2 okt. 1825 anmälde de första numren av C. F.
Dahlgrens tidning Cometen, började man hoppas, att därur det
efterlängtade organet skulle kunna utveckla sig, och Järta sände bidrag.
Några veckor därefter hade han emellertid med förtrytelse erfarit,
att bland medarbetarne vore Lorenzo Hammarsköld, hans svurne
antagonist sedan gammalt, som bl. a. förbittrat hade bekämpat Järtas
statspension vid 1823 års riksdag. Järta började finna Cometen mer
och mer dunkel, och innan årets slut hade han fullständigt gjort upp
räkningen med den. Litteratörer äro mera pack, än någon annan
samhällsklass, utbrister han misslynt i brev den 6 dec., och tillägger
en karakteristisk sats, som Beskow begagnat sig av i sina
Lefnadsminnen vid skildringen av Järtas personlighet: »Ibland Konungars
Hofmän finnas flera hederliga män, än bland pöbelns, och det kan
ej annat wara». I det sista av de nu publicerade breven, av 27/12
1825, säger sig Järta hava hört, att han vore utsedd till medlem av
den stora uppfostringskommittén. Ett nytt fält öppnade sig härmed
för Järtas rika ande, varom man får hoppas att kommande brev skola
bära vittne.
En sak, som ej undgår att frappera läsaren av såväl dessa som
andra brevsamlingar av Järta är den ofta förekommande notisen om
hans hälsa och om dennas återverkan på hans lynne. Han klagar
sålunda över ohälsa av olika slag, sömnlöshet eller ögonvärk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
