Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den amerikanska fortsättningsskolan. Av Yngve Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och journalister utan utgöra en god skolning för alla, ty den
kanske alltför mänskliga fåfängan att få se egna tankar i tryck
kan säkerligen sporra mer än en att både tänka och skriva
bättre. Skoltidningen är ett uttryck för själva skolandan, och
den är en direkt och tillförlitlig nyhetsmedlare åt den stora
allmänheten, som oftast skvallervägen får en alldeles förvrängd
uppfattning av vad som försiggår i skolan. Genom välplanerade
annons- och prenumerantkampanjer lyckas flera amerikanska
skoltidningar att bli självfinansierande. I ett sådant företag få
eleverna verkligen lära sig, vad det betyder att ha rätt man på
rätt plats.
Genom det rikt utvecklade föreningslivet i skolan få de unga
god praktisk skolning även i medborgerliga ting, bättre än några
enbart formella lektioner kunna ge. Visst måste man väl i
någon mån vänja dem vid politiskt uppträdande, men skolan
är noga på sin vakt mot all överdriven politisering av
föreningslivet. Det tycks förresten inte ligga för de uppväxande i den
åldern att börja styra och ställa i stort som fullvuxna
medborgare. Dessutom menar man, att det behövs en politisk
skonsamhetstid för ungdomen. Fortsättningsskolan har inte heller
tid till några alltför vidlyftiga självstyrelseexperiment i stil med
de program, som de s. k. fria amerikanska skolorna låtit
utbasunera i världen.
Föreningslivet är dock inte begränsat av skolans fyra väggar.
Elevkåren träder i förbindelse med allehanda sammanslutningar
utanför. Till skolklubbarnas utställningar och uppvisningar
inbjudas både föräldrar, arbetsgivare och en del andra
intresserade. Inför den samlade elevkåren hållas ofta föredrag av
utomstående, och det råder därvidlag omväxling så det förslår. Ena
dagen kan det vara en bankdirektör, och den andra en
idrottstränare. Både Charles Lindbergh och Gene Tunney, för att nu
nämna ett par allmänt kända namn, ha talat till
fortsättningsskolepojkar, och ingendera lär visst ha haft några svårigheter
att hålla intresset på helspänn. Det säger sig självt, att många
tillställningar inte gå ut på annat än ren sensation. Men man
menar, att det behövs någonting av den sorten även i en skola
för unga förvärvsarbetare, om den verkligen skall kunna stå sig
i konkurrensen med de braskande nöjena utanför.
Som vi sett, den amerikanska fortsättningsskolan är verkligen
mera en social hjälpstation än en skola i vanlig mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
