Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvenne typiska moderna auktoritetsförhållanden: den religiösa
sekten och det politiska partiet. I båda fallen är det otvivelaktivt
fråga om en konstruerad helhet. Sekten är till sin idé en
sammanslutning av personer, tillhörande en ensartad
fromhetstyp. Det är karakteristiskt, att sekten sociologiskt sett icke
uppbygges på Ordet eller någon annan objektiv princip utan
på ett subjektivt helighetsideal. Dess syfte blir väsentligen att
vårda det fromhetsliv, som stiftaren eller ledaren auktoriserat.
Det kan icke falla någon in att betvivla äktheten av den
religiositet, som här utövas. Men redan exklusiviteten ger vid
handen, att auktoritetsförhållandet här mindre innebär ett tjänande
under en organisk helhet än ett tillfredsställande av vissa
gruppers religiösa intressen och behov.
Större betydelse har emellertid i detta sammanhang den
andra av de nämnda auktoriteterna, partiet. Vi ha sett, hur
statsmakten normalt glidit över i majoritetspartiets händer, utan
att detta representerar någon som helst auktoritet i förhållande
till de medborgare, som äro anslutna till andra partier. Frågan
blir då, av vad slag den auktoritet är, som partiet utövar över
sina egna medlemmar. Det råder väl knappast några tvivel
om att den rena partipolitiken ofta på väsentliga punkter är
bestämd av privat- eller klassintressen. Det gör sig visserligen
utmärkt i valtal att orda om det egna partiet såsom
representerande »folkviljan» eller »riksintresset». Sådana fraser vittna
endast om en riktig instinkt, att kravet på valmännens
underkastelse borde kunna motiveras med hänsynen till det helas väl.
Ingen behöver dock vara i tvivelsmål om att socialdemokraten
med »Folkets väl» menar bättre ekonomiska villkor för
arbetarklassen — liksom att arbetsgivare- och storbanksintressena
intaga ett frikostigt tillmätt utrymme inom den »riksidé», som är
genomsnittshögermannens politiska ledstjärna. Kommer ett
minoritetsparti i regeringsställning, kan det hända, att det finner med
sina intressen förenligt att jämka här och var på programmet för
att inte omedelbart bli bortkört. Detta kallas att driva
samförståndspolitik, d. v. s. att taga jämt så mycket hänsyn till andra
partiintressen som det egna partiintresset kräver eller tillåter.
Modern politik fordrar duktiga räknemästare men kan utan
olägenhet undvara statsmän. Statsmannen har nämligen att utgå från
ett det Helas anspråk på de enskilda. Den synpunkten är
antikverad. Statskonst betyder att skickligt kunna mot varandra avväga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
