Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över huvud (Föräldrar och barn, sv. övers. 1928). Den moderna
kampen om auktoriteten är måhända blott en återupprepning
av den gamla historien om det unga släktets »slavuppror» mot
gammalmansväldet. Vi skulle då blott ha att inregistrera
förloppet: hur de unga tillvälla sig makten genom att själva —
bli gamla. »Es ist eine alte Geschichte — doch bleibt sie
immer neu...».
Jag har varit angelägen att från början understryka dessa
kritiska synpunkter såsom ett viktigt korrektiv gentemot den
tyvärr nödvändigtvis synnerligen schematiska
problemuppläggning, till vilken jag strax skall övergå. Och jag ber läsaren att
under hela den följande framställningen hålla detta korrektiv
i minne, för att icke den förenkling, som skall företagas, må te
sig som en förfalskning.
Vår uppgift blir att söka tränga genom och bakom de många
problemen till själva problemet. Allt mänskligt samliv bygger
på auktoritet, men på hart när alla punkter synes auktoriteten
genom utvecklingens egen dialektik bli problematisk. Nå väl,
låt oss se efter, vad denna process betyder. Betyder den, att
auktoriteten upplöses utan att finna någon arvtagare, att den
fasta myndigheten bytes i anarkiens förvirring? Eller betyder
den endast, att en förskjutning äger rum, så att myndigheten
övergår till andra auktoriteter än dem, som förut suttit i
högsätet? I så fall: vad innebär denna auktoritetsförskjutning för
det mänskliga livet över huvud? Vi skola söka ge svar på
dessa frågor genom att så att säga lägga färg på några av de
mångfaldiga linjer, som slingra sig om varandra. Det är
framför allt här, som vi måste vara på vår vakt, så att icke
förenklingen av problemställningen och förgrovningen av linjerna ger
anledning till skevt perspektiv.
Bakgrunden för vår undersökning skall utgöras av »nutiden».
Vad menas med nutiden? Svaret tycks vara lätt att ge.
Nutiden är naturligtvis vår egen tid, vars gräns bakåt lämpligen
kan sättas till kriget. Den tanken har gått oss i blodet, att vi
upplevat övergången mellan två tidsepoker, och att följaktligen
de stora livsproblemen möta oss på ett annat sätt än
»förkrigsgenerationen». Dock göra vi klokt i att icke överdriva
betydelsen av det »nya» i tiden. Historien känner inga skarpa
gränslinjer. Då något nytt synes bryta fram, har det vanligen
varit väl förberett under årtionden, kanske sekler. Att förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
