Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 20 juni 1929 - Den nya skadeståndsuppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersöka Tysklands ekonomiska läge och föreslå åtgärder för
skadeståndsutbelalningarnas planenliga återupptagande.
Youngplanen tänker sig allenast två källor för
skadeståndssummornas anskaffande, nämligen de tyska järnvägarna och riksbudgeten.
Järnvägarna ha att månadsvis till tyska riksbanken inbetala sin
andel, vilken där insättes på den enligt planen bildade nya
internationella skadeståndsbankens konto. Denna mäktiga institution, »Banque
des règlements internationaux», har att sköta alla de operationer, som
inbegripas i facktermen le transfert, d. v. s. annuiteternas
fördelning å fordringsägarestaterna och överförande till dem. Tyska
riksbudgetens andel i skadeståndsutbetalningarna sker delvis genom
utfärdande av obligationer, som enligt vissa regler »kommersialiseras»,
vadan underlåtenhet att betala genast kommer att menligt inverka på
statskrediten. Skadeståndsbankens bärande grundtanke är att ersätta
all politisk kontroll med »en mekanism av väsentligen kommersiell
och finansiell karaktär». Banken skall ha ett grundkapital av 100
millioner dollar och ledas av en styrelse bestående av chefen för
den sedelutgivande centralbanken i varje av de 7 i expertkonferensen
deltagande länderna och en av denne utsedd »andre administrator»
samt 9 administratorer, representerande övriga länder, och, så länge
skadeståndsbetalningen räcker, en extra representant för Frankrike
och en för Tyskland. Alla Dawesplanens hypotek på tyska
inkomstkällor upphöra med ikraftträdandet av Youngplanen, och särskilt
betonas den ekonomiskt friare ställning den tyska industrien därmed får.
Detta är en ytterst summarisk sammanfattning av Youngplanens
grundlinjer. Av särskilt intresse är, att det faktiska sammanhanget
mellan skadeståndet, de interallierade skulderna och
Rhenlandsockupationen där mycket tydligt framträder, ehuru man enligt resp.
regeringars önskan bemödat sig om att rent rättsligt hålla dessa
moment strängt isär. Frankrike t. ex. får medel att betala sina
krigsskulder till Amerika och England samt därutöver omkring hälften av
vad det uppges ha utbetalat för de krigshärjade områdenas
återuppbyggande. För den senare skadeståndsperioden avpassas ju rent av
annuitetsbeloppen efter beloppet av de allierades skulder till Amerika.
Vad ockupationen angår, så är den också med på ett hörn, i det att
Youngplanen ej i skadeståndsannuiteterna inräknar några summor för
ockupationsarméernas underhåll. Frågan om påskyndad
Rhenlandsutrymning är emellertid politisk och kommer att diskuteras på en i
juli eller början av augusti sammanträdande konferens av
utrikesministrar eller andra regeringsrepresentanter. Även »likvidering» av
Saarområdets särställning skymtar vid horisonten.
Youngplanen betecknar, har man sagt, första steget till världskrigets
definitiva ekonomiska likvidering. Detta är ju rätt mycket men dock ej
mera än ett första steg. Var finnes den expertkommission, som kan
utfundera en lika praktisk och minst lika hållfast plan till vad
Europas framtid mest av allt kräver, det internationella misstroendets
likvidering?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
