Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hur ålderspresidentskapet i riksdagen tillkom. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungl. Maj:t i anledning av talmannens iråkade sjukdom med
stöd av § 23 R. O. utnämnt till vice talman under den
ordinaries förfall riksdagsmannen Anders Jansson Hyckert. Denne
intog genast talmansstolen med ett efter omständigheten lämpat
tal samt mottog sekreterarens och ståndets lyckönskningar. Eric
Öhman förbehöll sig dock att vid nästa plenum yttra något i
anledning av utnämningen.
Man må ej förtänka den gode Öhman att han blev perplex
över det oväntade meddelandet. Ståndet hade alltsedan
riksdagens början visat sitt förtroende för honom genom att välja
honom till ständig elektor för ståndets utskottsval samt
sedermera till ledamot i bankoutskottet, och intet missnöje hade
försports rörande hans sätt att i talmannens ställe sköta
ordförandeklubban. Med skäl kunde han i sitt vid nästa plenum upplästa
memorial erinra härom. Han framhöll, att han städse efter
bästa förmåga sökt fylla sitt kall och att han på allt sätt verkat
för sitt härad i sammanhang med allmänt väl. Ståndet torde
därför icke finna oskäligt, att han nu till egen tillfredsställelse,
»för hemmawarande, hwilka billigt okunnige om sakens förlopp
böra misskänna mig hafwa genom fel, misstroende eller
oskicklighet gjort mig owärdig åtnjutandet af dess rättighet, dess och
Ståndets förtroende», begärde ståndets till protokollet tagna
yttrande, att han ej varit vållande till att Håbo härads fullmäktig
på detta sätt mistat sin urgamla rättighet att vikariera för
talmannen. Det vore ingalunda »af egenkärlek till denna ära eller
inbillad fullkomlighet till dess åtföljande pligters uppfyllande»
som han försvarade denna rätt, vilken även stöddes av Kungl.
Majt:s under riksdagen avgivna »förklaring» av R. O. Öhman
åsyftar härmed propositionen av den 7 febr. 1810 med vissa
anmärkningar vid den just antagna R. O., varest bl. a. föreslås den
ändringen i § 23, att riksdagsfullmäktigen från Håbo härad
fortfarande skulle, innan talman och vice talman förordnats, föra
ordet. K. U. hade tillstyrkt propositionen, vilken utan debatter
i stånden förklarats vilande till nästa riksdag.
Eric Ericsson från Örebro län framhöll emellertid nu, att
Öhman misstagit sig om sin riksdagmannarätt enligt den nya
R. O., men att han med skäl kunde av ståndet vänta sig det
begärda vitsordet om ett »hederligt och jemnt uppförande» under
de tillfällen han vikarierat för talmannen. Den nyss utnämnde
vice talmannen Hyckert anförde, att han så mycket mindre sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
