Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Grachernas, Sullas och Ciceros Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hör till de många arkeologiska nyheter i fascismens Rom, som
man ej bör försumma att se.
Vid sidan av resterna från denna lokala hellenistiska
konstverksamhet i Italien måste man också minnas den skörd av
ädlare grekisk konst, som segrarna och triumferna skänkte Rom.
Den första stora laddningen vapenbyte i konstväg kom efter
Syrakusas erövring 212. Segraren, den berömde Marcellus,
medförde, säger Livius (25, 40) en mängd statyer och tavlor av det
överflöd, som fanns i Syrakusa, för att därmed pryda upp Rom.
När Flamininus kom åter till Rom 193 efter att ha besegrat Filip
av Makedonien, ingick i hans triumftåg genom Roms trånga
gator en samling grekiska bronser och marmorskulpturer, av
vilka en del tagits från grekiska städer men större delen dock
från samlingarna i Filips slott (Livius 34, 52). Så gick det vidare.
Sändning på sändning av denna outtömliga rikedom på konst,
som det grekiska stadstatslivet avkastat, kom till Rom; Aemilius
Paullus skall ha medfört en samling statyer, målningar och
kolossalbilder, som upptog 250 vagnar i triumftåget, om man får tro
Plutarchos (Aemilius Paulus 32), och det hela stegrades
ytterligare, då Mummius tog Korint 146. Då var det en gammal, rik
grekisk köpmansstad, som föll, rik på minnen och konst som en
hansestad. Under plundringen såg Polybios med sorg i hjärtat,
hur de romerska soldaterna huserade bland konstverken och
spelade tärning på målningar av gamla grekiska mästare, som de
slitit ned från väggarna (Strabon 381). Skeppslaster konst gingo
därifrån till Rom; efter denna tid kan man säga att exporten
blev konstant, och den utvidgades också snart till att omfatta
kopior och frammana en verklig grekisk storindustri, de så
kallade »romerska kopiorna». Också Kartago hade sin tribut att
ge år 146, men dessa konstverk voro till stor del rövade av
kartagerna från grekiska städer på Sicilien, och Rom återställde dem
åt de ursprungliga ägarna (Diodoros XIII 90. 5, XXXII, 25. Cicero
Verres II, 2. 86. IG. XIV 315).
Samtidigt som grekisk konst så började strömma till Rom, ser
man, hur de romerska aristokraterna och triumfatorerna under
intryck av hellenistisk byggnadskonst började att söka reda upp
i de romerska kvarteren och ge dem en monumental
helleniserad anstrykning. År efter år ger Livius under början av
100-talet listor på försköningsarbeten i Rom, som senatsherrarna
utförde. Dessa listor vore värda att utgivas med en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
