Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 16 april 1929 - Aktuella slagord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denken». Det är nog icke utan att mången vid studiet av Langlets
arbete har en livlig känsla av sanningen i dessa ord. Under den senare
romerska kejsartiden var det ett slags kuriös litterär sport att genom
skicklig sammanställning av enstaka, lösryckta rader eller kortare
stycken ur de stora skaldernas verk åstadkomma nya poem, s. k. centones
eller mosaikdikter. Omöjligt vore väl icke att med en smula handlag
ur det material, som Langlet meddelat, plocka ihop ett anförande, som
skulle kunna passera på praktiskt taget vilket folkmöte som helst.
Det har sitt intresse att annotera upphovsmännen till alla dessa
stående uttryck och fraser, d. v. s. så långt som de med någon grad av
säkerhet låta sig fastställa — en mängd yttranden äro ju i själva verket
blott omformningar av gamla vändningar ur den folkliga visdomens
outtömliga skattkammare. I främsta ledet stå som sig bör statsmännen,
vilkas privilegium det alltid varit att lättast och effektivast få ut sina
programformler i den allmänna rörelsen. Bismarck och Bülow ha
sålunda båda lämnat bidrag till samlingen, fastän det nog kan anses ytterst
sannolikt att de många som använda uttrycken »ärlig mäklare» och
»oskyldig extratur» leva i okunnighet om att nämnda uttryck uppstått
i samband med Berlinkongressen 1878 och under diskussionen om
trippelalliansens fortbestånd 1902. Att det var Bismarck som en gång på
tal om möjligheten av ett krig mellan England och Ryssland yttrade att
detta syntes honom lika osannolikt som en sammandrabbning mellan
elefanten och valfisken är måhända icke obekant; mindre känt torde
däremot vara att Bismarck hämtat sin liknelse från en på sin tid högt
uppskattad men numera bortglömd tysk fabeldiktare vid namn Konrad
Pfeffel (1736—1809), en bland Gellerts efterföljare, vilkens fyndiga
verser den blivande rikskanslern säkerligen ofta läst under
studieåren i Graues Kloster-gymnasiet i Berlin. Lika litet bekant torde vara
att uttrycket »en offentlig hemlighet» ytterst återgår på en komedi av
Calderon, vilken genom italiensk och tysk förmedling vid slutet av
1700-talet blev bekant i Europa och gav uttrycket spridning. En annan
vändning, som har äldre anor än man vore böjd att antaga, är att beteckna
en tvivelaktig upplysning som »sanning med modifikation». Denna
ironiska omskrivning av ett mera betänkligt faktum kom i bruk i Danmark
på 1850-talet i anledning av en konflikt inom ministären Bluhme. Från
Folketinget överflyttades yttrandet till teatern som titel på ett lustspel
och kom därifrån ut i det allmänna samtalsspråket, där det allt
fortfarande hävdar sin plats. En rättelse av ett många gånger begånget
misstag utgör artikeln om uttrycket »att tiga på sju språk». I allmänhet
har detta hänförts till Moltke, vilkens tystlåtenhet ju redan tidigt blivit
ordspråksmässig, men Langlet påvisar att det ursprungligen myntats på
den ryktbare tyske filologen och textutgivaren August Immanuel Bekker,
vilken trots sina omfattande språkkunskaper i allmänhet föredrog att
iakttaga en reserverad tystnad både i de lärda samfund, av vilka han
var medlem, och i sällskapslivet. Från patriotisk synpunkt beklagligt
är att Olavus Petri synes få avstå äran av att vara upphovsman till
sentensen »tankar pläga vara tullfria», vilken eljest räknats bland de
yppersta kärnspråken i hans Svenska krönika. Men då det uppvisats att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
