Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nationernas Förbunds födelse. Av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Amerika. Wilson besvarade dessa frågor nekande.
Förbundsakten var endast en utsträckning av Monroedoktrinen, ett alla
förbundets medlemmars åtagande av de förpliktelser gentemot
övriga medlemmar, som Förenta Staterna förut endast hade
erkänt gentemot andra amerikanska stater. Förbundsakten endast
bestyrkte Monroedoktrinen och gav den universell giltighet.
Wellington Koo hade dock inte fått sina farhågor om den
»japanska Monroedoktrinen» lugnade. Han begärde klart besked om
vilka de andra överenskommelser voro, som antyddes i det
föreslagna tillägget. Cecil medgav då, att det brittiska imperiet var
bundet av vissa överenskommelser av detta slag. Det fanns »den
gamla överenskommelsen rörande Arabien, och den nya
överenskommelsen med kungariket Hedjaz, varigenom Storbritannien
får i uppdrag att sköta dess utrikesangelägenheter». Detta svar
kan måhända anses röja något om den engelska ståndpunkten
till det av president Wilson föreslagna tillägget. England kunde
förmås att sanktionera den amerikanska Monroedoktrinen, endast
om Förenta Staterna samtidigt i den vaga formuleringen
»regionala överenskommelser» sanktionerade den motsvarande brittiska
doktrinen. Den stackars Wellington Koo fick till sist låta sig
nöja utan någon speciell garanti gentemot Japans hegemoniplaner.
Man observerade särskilt, att under hela sammanträdet den
japanske delegaten förhöll sig absolut tyst och med spänt intresse
åhörde förhandlingarnas gång utan att förändra en min.
Den franska delegationen visade starka betänkligheter mot att
sticka in det föreslagna tillägget efter artikel 10, ty det skulle
därigenom få tycket av att inskränka artikelns bestämmelser om
ömsesidiga garantier, bestämmelser, vilka för Frankrike betydde
allt vid den föreslagna förbundsaktens tillkomst. Tillägget
flyttades därför också till artikel 20, där det nu figurerar som en
inskränkning av bestämmelsen om upphävandet av hemliga
fördrags giltighet. Det franska motståndet, som först riktade sig
mot tillägget överhuvud taget, hade emellertid djupt upprört
Wilson. Det syntes honom tydligen röja tvivel om att Förenta
Staterna skulle mena ärligt med sina förpliktelser, då Unionen
underskrev förbundsakten, och med sin djupa tro på sitt lands
heliga mission i europeisk politik blev han därigenom sårad på
sin känsligaste punkt. Ett yttre tecken på att presidentens
irritation var i stigande var, berättar Miller, att hans underläpp
började skälva. »Äntligen kom en paus strax efter midnatt. Då reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
