Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vad ha Sverige och Finland betytt för varandra? Av Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken tillförde Finland dess alltjämt existerande jordfasta svenska
bondebefolkning.
I det växelvis skeende utbyte, som i det föregående berörts,
ligger ju överhuvud intet av medveten avsikt från det ena folkets
sida att göra något samfällt för det andra folkets bästa. Sådant
förekom icke i förgången tid. Allting skedde mer oreflekterat,
bara för att det så skulle vara, för att ett behov yppade sig som
oavvisligt, en uppgift ovillkorligen måste fyllas, en begåvad
regent kände sig manad att ge utlopp åt sin verksamhetslust i nya
initiativ eller slutligen en regering blott och bart strävade att
sköta sina plikter vare sig mot alla kronans undersåtar eller mot
någon viss landsändas befolkning. Och om folk i bemärkelsen
av slutna, såsom helhet kännande och verkande komplexer kunna
vi nog icke heller tala förrän efter 1792, den första nationella
hänförelsens år i det då nyskapade Frankrike. På sin höjd kan
det bli fråga därom, huruvida en regering, icke efter vår tids, men
efter samtidens begrepp, behandlat någon mer avlägsen och i ett
säreget läge ställd riksdel med påfallande och lovvärd omsorg
eller ock, tvärtemot, med mindre berömvärd efterlåtenhet. Här
torde man komma sanningen nära om man konstaterar, att
Sveriges riksregering visade all tillbörlig uppmärksamhet åt
Finland under den långa tid den hade att göra med detta
landkomplex, vilket småningom kom att framstå som ett inom sig
slutet helt, även om tid efter annan något kunde brista i tillsyn
och omvårdnad ifråga om en så avlägsen riksdel, där missbruk
och oefterrättlighet lätt kunde rota in sig. Vi måste minnas, att
där låg ett under väl fem månader av året tillfruset och föga
trafikabelt hav mellan styrelsen och de styrda i Finland, och att
avstånden inom detta land till följd av befolkningens gleshet ställvis
voro utomordentliga. Man kan ytterligare peka på, att man
ingenstädes i bevarade uttalanden finner spår av en sådan för nutida
åskådning motbjudande uppfattning, som exempelvis att vid
krigstider gränslandet gärna kunde prisges åt fienden, eventuellt för att
ge denne den lugnande förnimmelsen att dock ha vunnit något, eller
för att spara de egna stridskrafterna till rikets huvudlands beskärm.
Icke ens under Karl XII:s långvariga och för Finland ödeläggande
krigföring finner man en antydan i sådan riktning: krigets
genomförande i angrepp och försvar bestämdes ju helt och hållet av
konungens personliga planer, och det är allbekant, att han ägnade
endast en underordnad uppmärksamhet åt de krigsskådeplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
