Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vad ha Sverige och Finland betytt för varandra? Av Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla vänskapsband äga någon förmåga att hålla, förefinnas då
det gäller de båda folk, som varit förenade intill 1809. Och
söka vi att lägga saken vetenskapligt, med strävan till objektivitet,
borde åtminstone viljan och syftet att tjäna det goda ändamålet
av fördjupat, på säkrare grund vilande samförstånd mellan våra
båda folk kunna anses prisvärda.
Gå vi tillbaka till de äldsta, de grundläggande företeelserna,
betecknande en växelström mellan Sveriges och Finlands invånare,
stöta vi som det första stora faktum på den svenska erövringen
av de områden, som kommit att utgöra huvuddelen av det
nuvarande Finland, och då inställer sig för oss uppgiften att utröna,
om den hittills allmännast gängse uppfattningen om denna
erövrings betydelse för det kommande Finland alltjämt kan anses
obetingat riktig. Jag vill redan här betona, att det enda som
erbjuder verkligt intresse, är själva folkens, för att använda ett
modernt uttryck, d. ä. människornas i deras historiska och
samhälleliga samuppträdande utövade växelverkan på varandra, icke
alltså de blott allmänt geografiska förhållandena. Till dessa
kunna vi sålunda hänföra det sakförhållande, att Finland genom
sitt läge under århundraden gav Sverige ett så gott som
ogenomsläppligt skydd mot de ryska invasionerna, vilkas stötverkan
visserligen ock väsentligt dämpades av dess invånares merendels
åter under svensk ledning organiserade motstånd mot inkräktarna.
I stort sett ha vi ju här endast att göra med samma företeelse som
exempelvis att under medeltiden Ryssland och Polen skyddade
Tyskland mot mongolernas värsta anlopp eller att ungrare,
sydslaver och österrikare avspärrade turkarna från Italien och
Sydtyskland, liksom att redan långt tidigare Karl Martell räddat
Mellaneuropa från att råka under arabiskt välde. Dylika saker
falla m. a. o. på ett alltför allmänt plan för att de skulle förmå
intressera oss i vårt särfall.
Men det är naturligtvis riktigt att säga, att Sveriges folk tack
vare tryggheten mot ryssarna med större framgång kunnat arbeta
på sin kulturs utbyggande och sitt materiella välstånds befordran.
Detta trygghetstillstånd berodde dock åter på att under de
århundraden, som voro de kritiska, Sverige trädde upp mot de
ryska expansionssträvandena och genom sin maktinsats
väsentligen lyckades förhindra, att det vida landområde, som låg mellan
Finska och Bottniska vikarna och lappmarkerna i norr och som
beboddes av egentliga finnar, tavaster och delvis karelare samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
