Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 8 april 1929 - De norrländska kolonisterna och staten - Pajalabanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fromma? Om de ekonomiska förutsättningarna för kolonisternas
utkomst saknas, vad betydelse ha då nya former för den statliga
övervakningen?
Då de redan utlagda kolonaten, som givetvis valts därför, att de äro de
lämpligaste av alla tillgängliga, sålunda föra en mycket prekär tillvaro,
då kan man verkligen betvivla nyttan av att upplåta nya kolonat,
alltså kolonat med i genomsnitt ännu sämre odlingsmöjligheter.
Samma synpunkter ha framförts av bondeförbundaren herr P. J.
Edberg i motion i Andra kammaren (nr 390). Propositionens mening är
emellertid tydligen blott att gå på. Har en plan uppgjorts och kolonat
utlagts, så skola de förses med kolonister, oavsett alla varnande exempel.
Upplåtelsevillkoren skola ytterligare lindras, understöden göras rikligare.
Man kan förstå bryderiet inför kolonat, som redan tagits i besittning,
men knappast ivern att skapa mera av samma art. Här skall ej diskuteras,
vilka utvägar man har för att bringa de kolonister, som synbarligen och
notoriskt misslyckats, på fötter igen. Hellre än att göra dem till
permanenta understödstagare borde man väl skaffa dem arbete på annat håll.
Att de påbörjade odlingarna finge gro igen och byggnaderna t. o. m.
förfalla är en sorglig följd av tidigare misstag. Åsikten att byggnader
eller annat ha värde blott emedan de dragit kostnader borde dock, synes
det, ej längre ligga till grund för en k. proposition. Avgörande måste i
detta fall uteslutande vara den nytta och avkomst de i framtiden kunna
väntas lämna. Om denna blir noll eller t. o. m. ytterligare underskott
kan väntas, är det slöseri att kasta ut pengar för deras bibehållande. Ett
ännu långt betänkligare slöseri är att låta arbetskraft gå till spillo, att
hålla folk i sina bästa år bundna vid en jordlott, som saknar
betingelserna för självförsörjning och därför aldrig kan bliva ett eget hem i
ordets verkliga betydelse, blott en statsanstalt till försörjning av offren
för ett förfelat experiment.
Därmed är ingalunda sagt, att alla eller ens flertalet kolonat ohjälpligen
äro dömda till undergång, blott att det av dylika finns ett ganska stort
antal. Beviset härför lämnar förutnämnda proposition tillfyllest, om
man blott läser den med aktgivande av alla detaljuppgifter rörande de
kolonat, för vilka ytterligare understöd nu begäras, och detta synbarligen
ej för sista gången. Någon svartmålning har man säkerligen här ej
anledning att förutsätta.
Det gäller därför att beslutsamt draga en gräns för hjälpen, som
annars lätt mera skadar än gagnar. Huvuduppgiften måste i själva verket
bliva att smärtfritt avveckla de företag, som faktiskt äro hopplösa, och
bereda kolonisterna på dessa en mera tryggad och lönande ställning på
annat håll, eventuellt i industriens tjänst. Ty huru eftersträvansvärd
en egen jordlott än är, dennas företräden få ej bli en dogm, som utesluter
all kritik och all tanke på andra arbets- och utkomstmöjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
