Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 8 april 1929
- Försvareta centrala ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försvarets centrala ledning.
I hög grad betecknande för den brist på
planmässighet som utmärker den år 1925 beslutade
försvarsorganisationen — såväl som helhet betraktad som i vad rör dess
enskildheter — kan med fullt fog sägas vara, att den viktiga frågan om
ett rationellt ordnande av försvarets ledning och förvaltning i näst
högsta instans lämnats helt öppen. Det borde dock stått klart för envar,
att en ny organisation, som dessutom påstods skola bliva på ett alldeles
särskilt sätt föremål för demokratiens omsorg, knappast hade någon
utsikt att växa sig stark, ifall ej främst av allt ledningen i toppen var
utan vank och brist. Men det alltjämt bibehållna systemet med ett
40-tal direkt under Kungl. Maj:t lydande myndigheter, där den ena
mången gång icke vet vad den andra gör, kan under inga förhållanden
anses ändamålsenligt.
Efter att hava blivit grundligt utredd av två kommittéer — Malmroths
och Tingstens — och i övrigt föremål för mer eller mindre ingående
behandling i de militära myndigheternas avgivna yttranden, har frågan
om centralisering av försvarets ledning nu kommit ett steg närmare sin
lösning, i det att försvarsministern den 13 mars framlagt proposition
inför riksdagen. Propositionen vilar i sina bärande delar på den grund,
som lades genom Malmrothska beredningens förslag och tager sålunda
i allt väsentligt bestämt avstånd från det Tingstenska betänkandet (om
dessa förslag se denna tidskrift 1927: s. 567 ff, och 1928: s. 508 ff).
I likhet med beredningen finner propositionen, att tanken på en
under Konungens överbefäl stående högste befälhavare för hela
krigsmakten måste övergivas, detta på grund av »de stora svårigheter och
olägenheter av skilda slag», som skulle vara förbundna med en dylik
reform. Häremot torde ingen befogad erinran kunna göras. Beklagligt
synes däremot vara, att beredningens förslag om inrättande av ett
permanent fungerande konsultativt försvarsråd, sammansatt av stats-,
utrikes-, försvars- och finansministrarna samt de tre försvarsgrenscheferna
och ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, icke
i oförändrad form upptagits i propositionen. Närmast av
konstitutionella skäl har nämligen propositionen ur ett eventuellt föreslaget
försvarsråd utmönstrat de av beredningen föreslagna
regeringsmedlemmarna. Men härmed har också den tanken omöjliggjorts att på ett
tidigare stadium än vid Konungens rådsbord få regeringen att taga
verksam del i och intressera sig för våra viktigare försvarsfrågors
behandling.
Inom var och en av de större försvarsgrenarna föreslås tillsättandet
av en chef, benämnd chefen för hären och chefen för
marinen.
Försvarsgrenschefen skall äga ständig befälsrätt i enlighet med
beredningens förslag och vara Konungen ansvarig för försvarsgrenens
krigsförberedelser och krigsberedskap. I fråga om hans ställning till
det centrala förvaltningsorganet — arméförvaltningen och
marinförvaltningen — har emellertid propositionen icke anslutit sig till
beredningens förslag, vilket som bekant innebar, att försvarsgrenschefen i
egenskap av chef för vederbörlig »styrelse» skulle äga att fatta beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0251.html
