Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Novantiken i Den siste atenaren. Av Sverker Ek - Victor Svanberg: Novantiken i Den siste atenaren - Bernhard Estlanders Castrén-biografi. Av Ragnar Numelin - B. Estlander: Mathias Alexander Castrén, hans resor och forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krysanteusgestalten, just därför att den är ett närporträtt, blivit alltför
abstrakt. Enligt Svanberg är emellertid Krysanteus i mycket
modellerad efter den ofilosofiske Hedlund. Sant är visserligen, att han, som
Svanberg inskärper, äger dennes sociala intressen, men därutöver är
likheten obetydlig. Ännu sämre underlag synes Svanberg ha för sin
mening, att Teodoros skulle äga Peter Wieselgrens drag — att denne
stått modell till Athanasios synes Svanberg däremot ha ådagalagt.
Reservationsvis anmärker också författaren, att Teodoros »är så litet en
’statskyrkans pelare’, att han förnekar kyrkan». Detta är sannerligen
icke det enda drag, som skiljer honom från den lågkyrklige domprosten
och i stället närmar honom till den hetsige romanskribenten. Vill man
emellertid med Svanberg söka en prästerlig modell till Teodorosgestalten,
kan denna inte bli någon annan än Nils Ignell. Svanbergs jakt efter
modeller till de olika romanfigurerna kunde varit en rätt oskyldig sport,
om han ej sökt ett huvudbelägg för sin tes om Rydbergs
kristendomsfientliga novantik genom att identifiera denne enbart med Karmides.
För ett sådant syfte är metoden alltför opålitlig.
I sitt nya arbete visar Svanberg en högst betydande
framställningskonst. Stilen är pregnant, stundom fascinerande, och uppläggningen
är särdeles överskådlig och genomförd med sträng konsekvens. Denna
bestickande yttre redighet verkar så kraftigt, att man måste värja sig
mot framställningen, om man ej helt vill ryckas med av den. Detta
förklarar, att jag i det föregående måst upptaga så stor plats med
polemik. Ofta har jag därvid åberopat empiriska forskningsresultat av
Svanberg som stöd för en avvikande mening ifråga om arbetets
huvudtes. En sådan metod, som endast i förbigående visar vad recensenten
upptagit av det anmälda verket, vore oursäktlig, om ej författaren själv
givit sin empiriska forskning en underordnad plats. Om detta är
arbetets mycket kännbara brist, så är den klara och djärva
problemställningen otvivelaktigt en stor förtjänst. En annan finnes trots allt i
Svanbergs psykologiska uppfattning av Rydberg. Själv en lidelsefull
och stridbar natur har Svanberg en så stark känsla för
sprängladdningen hos den unge Rydberg, att han ger en ny bild av honom. Att
Rydberg, som man förut trott, aldrig skulle ha prövat livets stormar
utan alltid rört sig i samma rena luft och klara himmel som diktverken
är vederlagt av Svanberg, och hur man än kan vilja modifiera hans
forskningsresultat, kan man aldrig återkomma till den gamla
uppfattningen.
Sverker Ek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
