Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Litteratur
- Novantiken i Den siste atenaren. Av Sverker Ek
- Victor Svanberg: Novantiken i Den siste atenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NOVANTIKEN I DEN SISTE ATENAREN
Victor Svanberg. Novantiken i Den siste atenaren. Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet. Upsala 1928. 188 s. Kr. 4:—.
Rydbergs förhållande till femtitals-liberalismen har varit det
huvudproblem, varmed Victor Svanbergs forskning hittills sysslat, och hans
sista arbete, Novantiken i Den siste atenaren, utgör ett försök till
slutgiltig lösning av denna problemställning. Den första definitionen av
femtitals-liberalismen som en från Geijer utgående kulturell och ideell
rörelse med begränsade praktiska syften lämnade Svanberg i sin märkliga
Samlar-uppsats 1921 om Rydbergs romanfragment Benoni Strand. Denna
bestämning har sedan visat sig fruktbar för både hans och andras
arbeten. Såväl här som i doktorsavhandlingen om Singoalla, 1923, opererade
Svanberg emellertid med den föreställningen, att Rydbergs produktion
från mitten av femtitalet tämligen tvångsfritt skulle kunna inordnas i
denna strömning. Utan att direkt tillbakavisa denna äldre ståndpunkt
har Svanberg i sitt sista arbete förfäktat den meningen, att Rydberg
först under utarbetandet av Den siste atenaren våren 1859 anpassat sig
efter den moderata samtidsliberalismen. I en inledande översikt av
Rydbergs tidigare verk understryker Svanberg hans trofasta fasthållande vid
den revolutionära radikalismen från 1848, och särskilt Singoalla synes
mig härigenom vinna en naturligare förklaring än tidigare.
Enligt Svanberg har Rydberg ännu kvarstått under samma inflytande,
när han började utforma Den siste atenaren. »Februarirevolutionens
framgångar och misslyckande», skriver han i slutorden, »ha givit hans
liv och hans tankevärld en inriktning, som i ett lättrört
diktartemperament vänts till en fanatisk kult av Hellas. Den utopi, han sett gå till
spillo i samtiden, har han uppbyggt i ett idealiserat Atén. Isolerad,
materiellt och andligt, i det svenska samhälle, där han från barndomen var
rotlös, har han förnekat själva dess grundvalar, dem han menat sig
finna i den medeltida kristendomen. Han har stått i begrepp att utan
alla hänsyn offra sin omgivnings högsta värden på sina antika gudars
altaren». Svanberg menar dock, att romanen aldrig blivit färdigskriven
i denna anda, utan att tendensen under nedskrivningen omformats
särskilt under inflytande av S. A. Hedlund. »Det är en praktisk natur, som
tar hand om drömmaren, en anpassad liberalism, som med milt våld i
sig insmälter de absoluta frihetskraven. Det betyder i detta fall, att den
kristendomsfientliga novantiken omvandlas till human tolerans med
plats för frisinnad kristendom».
Denna i många avseenden omstörtande uppfattning av Den siste
atenaren har vunnit i pregnans och åskådlighet genom att skärpas till en
tes, men fråga är, om den ej just därigenom förlorat mycket av sitt
verklighetsunderlag och mer än önskligt blivit till en luftig
konstruktion. Bäst underbyggd är utan all fråga framställningen om Hedlunds
betydelse för Rydberg, en lika viktig som ny undersökning, och dennes
inflytande har otvivelaktigt gått i den riktning som ovan angivits. Att
detta inflytande vid en tidpunkt, då de dagligen umgåtts i fyra år, skulle
gjort sig gällande som ett direkt ingrepp i Den siste atenarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0237.html
