Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Litteratur
- Det norske hav. Av B. Boëthius
- A. W. Brøgger: Gamle emigranter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
DET NORSKE HAV
A. W. Brøgger. Gamle Emigranter. Otto Gyldendal, Norsk forlag, 1928. 143, (1) s.
För icke så länge sedan anmäldes i denna tidskrift professor
Brøggers bok Det norske folk i oldtiden (årg. 1926, s. 63). I detta
arbete påvisades bl. a., att 600- och 700-talen i Norge utmärkas av en
nybyrggarverksamhet, vilken framstår som »fullbordandet av erövringen
av Norges inre». I ett nytt arbete, Gamle emigranter, har samme
författare nu företagit sig att för en större allmänhet skildra denna
expansion, då den vänder sig åt motsatt håll, till Väster- och
Nordhavets obebodda öar och nya »land». Innan ännu de litterära
källorna börja, ha Orkneyöarna, Shetland och Färöarna koloniserats,
under 800-talets senare hälft nås Island av emigrationen, 100 år senare
har turen kommit till Grönland, nästa generation upptäcker Amerika.
Den utvandring, som skapade »Det norske hav», tecknas i professor
Brøggers arbete mot bakgrunden av det gamla förvärvsarbetet, med
dess enhet av jordbruk, boskapsskötsel och fångst. Den levande och
konkreta uppfattning av det primitiva näringslivet, som här kommer
till synes, är välkänd från den äldre boken. Nytt är, att även de
gamles sjöfärder skildras med samma — man är frestad säga
självsyn. Det är ingen tillfällighet. Ett av bokens kapitel berättar
färdminnen från en sommarseglats till Orkneyöarna och Shetland. Vad
man får är intryck av land och folk, ej en beskrivning av resans
yttre förlopp och äventyr. Icke ens båten har, som så ofta eljest,
blivit ett huvudtema. Den är med blott som slutvignett till kapitlet.
Men man behöver blott jämföra »Havfruen» med bilderna av
vikingaskeppen för att förstå, varför de gamlas sjömanskap blivit så levande
för denne författare. Att se är en förnämlig konst, som ej alltid läres
i böckernas och museernas värld, men har en märkvärdig förmåga
att öppna dem.
Man må, skriver professor Brøgger, ingalunda föreställa sig, att de
små norska samfunden före vikingatiden voro isolerade, utestängda
från Europa. Tvärtom, hela deras formvärld, sådan den framträder
i hantverk och dekoration, röjer en nära förbindelse. Låt vara, att
det blott är fråga om en primitiv handel, omständlig och besvärlig i
förhållande till de små kvantiteter och värden den arbetar med. Men
för det norska kustfolket voro vägarna till Frisland, Frankrike,
England och Irland redan välbekanta. Från någon främmande hamn ha
norska sjöfarare, så antar förf., vägledda av sina handelsvänners
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0233.html
