Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av för oss sällsynt lyckosamma omständigheter som möjliggjorde,
att kriget under kampens hela förlopp hölls från våra landamären.
Men även i detta ogynnsammaste fall skulle vi — framför allt
tack vare den goda försvarsberedskapen och den fasta och klara
Hammarskjöld’ska utrikespolitiken — icke ha helt förlorat
möjligheten att föra en självständig svensk politik med svenska
intressen för ögonen.
Denna Hammarskjöld’ska neutralitetspolitik — som väl
förtjänar att benämnas efter sin främste företrädare statsministern
Hjalmar Hammarskjöld — var under tiden augusti 1914—mars
1917 ett av Sveriges bästa värn. Dess principiella, ibland
skenbart verklighetsfrämmande karaktär, stärkte i själva verket i
mycket hög grad Sveriges prestige. Den var på en gång det
riktiga yttre uttrycket för vårt jämförelsevis gynnsamma geopolitiska
läge under de första krigsåren och samtidigt även den enda
moraliska grundval, på vilken svenska folket under den stora
konfliktens oro kunde samla sig.
Det är ovisst huruvida denna politik även under samma
ledning hade kunnat fullföljas under de starkt förändrade
förutsättningar, som inträdde från våren 1917, efter tsardömets fall och
Förenta Staternas krigsförklaring. I varje fall följdes den icke.
Vår sk. neutralitetspolitik under de aderton sista krigsmånaderna
är — liksom Danmarks och Norges — helt passiv. Dess enda
egentliga innehåll är: icke-krigföring. Handelspolitiskt blev
neutraliteten under denna tid nästan helt uppgiven, och
självständigheten i vår utrikesledning blev även i övrigt alltmer fiktiv.
Sitt mest slående uttryck fick denna återgång till gamla svenska
vanmaktstraditioner — om nödtvungen eller icke må tillsvidare
lämnas därhän — i vårt förhållande till de stora och för oss
oerhört betydeslefulla förändringar som i direkt följd av den
ryska revolutionen och dess vidare utveckling timade i Öst-Europa.
Den ryska omvälvningen betydde utåt bortfallandet av den
ryska tvångsmakt, som sedan ett à två århundraden inom det
av Peter, Katarina och Alexander skapade halveuropeiska ryska
kejsarriket kvarhållit de finländska, baltiska och polska folken.
Vad det svenska Östersjöväldet på sin tid förgäves kämpat för
under generationer, uppnåddes nu utan varje svensk insats eller
ansträngning genom den ryska statsmaktens pulverisering mellan
de tysk-österrikiska arméernas och den inre anarkiens
kvarnstenar. Det skulle komma att dröja åratal innan en ny, ofantligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
