- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
181

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Regeringsproblemets svårigheter. Av Nils Herlitz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närstående partier. Det må lämnas därhän, om en sådan
ordning är uppnåelig; det ser icke så ut. Men vore den lycklig?
I varje fall väl endast under den förutsättningen, att det vore sörjt
för att, om majoriteten bedriver en ur rikssynpunkt dålig styrelse,
väljarkåren undandrager den sitt förtroende? Finnes ej detta
korrektiv, blir majoritetsherraväldet ett olidligt förtryck, som
varaktigt berövar en minoritet i samhället möjligheten att påverka
den politiska utvecklingen. En sådan situation vore ur åtskilliga
synpunkter, som här knappast torde behöva utvecklas,
synnerligen beklaglig. Men hur skall man inom våra delvis starkt
klassbetonade partier, som till så stor del sammanhållas av
inrotad pietet, kunna påräkna den känslighet för det politiska lägets
skiftningar, den reaktion mot det egna partiets missgrepp, som
utgjorde det klassiska tvåpartisystemets grundförutsättning? Den
som dock tror på sådana reaktioner må därnäst besvara frågan:
skola vi på allvar eftertrakta en ordning, som innebure att vårt
lands öden ömsevis bestämdes av maktfullkomliga majoriteter,
än socialistiska, än borgerliga?

Man har kanske icke alltid besinnat, i vilken grad ett engelskt
regeringssystem strider mot svenska traditioner. Den svenska
riksdagen begär att få arbeta, ej blott opinera och diskutera. En
svensk riksdagsman är icke gärna med på att såsom
nummerkarl inom en majoritet förhindras från att söka anknytning till
de meningsfränder han i en särskild fråga kan ha inom
minoriteten. Än mindre tilltalar det honom att tillhöra en minoritet,
som på förhand är dömd till fullständig inaktivitet. Alla vilja
med andra ord hava utsikter att få vara med i det positiva
arbetet. Men dessa utsikter äro ohjälpligen stängda, om man
framdriver en fast gruppering med en maktlös minoritet och en
fast disciplinerad majoritet. Att göra våld på de traditioner, som
sålunda stå hindrande i vägen för ett engelskt regeringssystem,
det är att söka driva ut ur den svenska riksdagen den under
seklers arbete utvecklade anda av nästan ämbetsmannamässig
saklighet, som trots alla partilivets inflytelser levat kvar och hör
till dess värdefullaste tillgångar.

I korthet sagt: det synes i och för sig ej vara någon dålig
ordning, att riksdagen saknar fasta majoritetsbildningar och
uppvisar ett flertal olika partier, samt att dessa, kombinerade alltefter
omständigheterna, åstadkomma majoriteter, som ena dagen äro
av ett slag, nästa dag av ett annat. Eller skulle det vara en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free