Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litteratur
- Adelsjunkrar, brukspatroner och präster. Av Carl Hallendorff
- Vivi Horn f. Ankarcrona: Herrarna till Runsa
- Ada Rydström och Gerhard Hafström: Boken om Tjust. VII
- Hugo Hamilton: Hågkomster
- Marika Stjernstedt: Mitt och de mina
- Signe Taube f. Wennerberg: Prostinnan
- Teodor Holmberg: Människor och kulturbilder från 1800-talet
- Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838—1875
- George Scott och hans verksamhet i Sverige. II. Handlingar, tal och brev. Utg. av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om personen än om de yttre förhållanden, varunder hans märkliga
insats ägde rum.
Då jämförelsen härovan med andra memoarverk möjligen kan
förefalla i tonen något förklenande, skyndar jag att tillägga, att samtliga
dessa böcker äro väl förtjänta att läsas, somliga ock att rent av
studeras. Aktsamlingen om Scott, boken om prosten Holmberg och
Hamiltons minnen äro utan fråga var i sitt slag de tyngst vägande,
men även övriga bereda mycket av förströelse eller upplysning eller
båda delarna. Det är ett ganska intressant galleri av gestalter från
det förra seklet, som dessa adelsjunkrar, prästfolk och brukspatroner
erbjuda. Endast undantagsvis skymta där förgrundsgestalter, men
även personerna i andra planet förtjäna närmare bekantskap, när vi
blicka tillbaka på det förgångna.
*
Sedda i sitt sammanhang ge dessa böcker ett livligt intryck av
samhällsförhållanden i omdaning, av kampen mellan gammalt och
nytt — de omspänna också en märklig tidsrymd, från 1830-talet och
fram till åren före världskriget. Det, som en gång var men nu är
försvunnet, har här ypperliga representanter i kammarherre Teodor
Vilhelm Ankarcrona och bruksägaren Baltzar de Maré. Ankarcrona,
som 70-årig avled 1865, var fideikommissarie till Runsa och Boserup,
sålunda en betydande jorddrott, mångsidigt praktiskt verksam,
slutligen och ej minst att hågkomma fader till femton barn av tvänne
äktenskap. Det är en av denna stora barnskara, vilken ursprungligen
berättat om livet på Runsa, fastän hon lämnat åt en yngre
släktmedlem att uppteckna släktkrönikan och ungdomsminnena. Sådana
minnen bli ju alltid en del morgonförgyllda, när de ses från
kvällssidans dunkel, men här var det nog skäl att tala om ungdomens
glada dar. På Runsa växte upp tio blomstrande söner, samtliga på
en när blivande krigare och litet var med en vacker om ock
stundom växlingsrik bana framför sig, en flock, som väl ägnat sig som
modeller för en Silfverstååhlserie. De och deras med tidens
gästfrihet mottagna kamrater och vänner satte i gång muntert liv på det
gamla Upplandsgodset, där familjefaderns respektbjudande myndighet
var förenad med den svenske godsägarens traditionella fryntlighet.
Där var, som sig borde, vidsträckt umgänge och mycket intressant
folk, som passerade ut och in: en plats i hågkomsterna intager den
bekante skandinaviske politikern Blixen-Finecke, en annan ehuru blott
i förbigående har Oscara Meijergeer, vars med mystisk slöja omgivna
börd tämligen säkert gav första stöten till den beryktade Helga de la
Braches prinsessefunderingar. Men främst blev där livliga
förbindelser med den kungliga familjen, sedan den tredje av bröderna,
Victor Ankarcrona nära knutits till dåvarande prins Oscar, sedan kung
Oscar II. Allt detta representativa liv, som förträffligt passade det
gamla godset med dess förnämt värdiga yttre, var likväl icke rätt
motsvarande de ekonomiska möjligheter, som 1800-talets senare hälft
erbjöd åt en lantjunkare med talrik familj. Det var ingen god tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0140.html
