Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den tyska interventionen i Finland 1918. Av Georg Schauman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ryssland skall omedelbart (»alsbald») använda alla till buds stående
medel för att till värnande av sin neutralitet avlägsna ententens
stridskrafter från de nordryska områdena. — Tyskland går i godo
för att under dessa operationer inga som helst angrepp från
finländsk sida göras på ryskt område, enkannerligen på Petersburg».
Att genom dessa traktatbestämmelser ett militärt samarbete
etablerades mellan Tyskland och Sovjet-Ryssland, är
otvivelaktigt. I politiskt avseende åter avsågo samma bestämmelser,
såsom även i den av dr Beyer (s. 65) citerade officiösa
kommentaren i Norddeutsche Allgemeine Zeitung för den
29 augusti säges, att hindra dels kontrarevolutionära strävanden i
syfte att till nytta för ententen störta rådsregeringen, dels ett
lösryckande av hittills ryska områden från Ryssland, med andra ord
att garantera Ryssland möjligheten även för framtiden att självt
ordna sina inre angelägenheter (Strupp, Die
Friedensverträge, I, s. 365—366).
För Finlands vidkommande betydde tilläggsfördraget alltså, att
Tyskland icke skulle tillåta ryska Karelens införlivande med
Finland. När fördraget efter ratifikation offentliggjordes, väckte det
därför i Finland stark förstämning, även i de ytterst tyskvänliga
officiella kretsarna — detta med så mycket större skäl som
regeringen hållits i fullständig okunnighet om fördragets innehåll.
Dr Beyer är angelägen om att framhålla, att fördraget i
förevarande avseende endast utgör »en klar, traktatmässig formulering
av Tysklands redan tidigare följda politiska grundsatser». »Från
tysk sida», tillägger han, »har från början intet tvivel lämnats
därom, att Finlands territoriella önskningsmål (beträffande
Karelen) aldrig kunde räkna på tyskt understöd», och han hänvisar
särskilt till kejsarens deklaration av den 7 mars 1918 (s. 68).
Detta kan vara riktigt, men å andra sidan vore det lätt att bevisa,
att tyska militära instansers och agenters uttalanden gingo i
motsatt riktning, i synnerhet i samband med frågan om Finlands
förklarande för ett konungarike med en tysk prins på den nya
tronen.
Först långt efter 1918 har det blivit bekant, att Tysklands i
tilläggsfördraget av den 27 augusti självtagna förmynderskap över
Finland gentemot Sovjet-Ryssland gick betydligt längre än
fördragets publicerade text utvisar. På våren 1925 offentliggjordes i
Revue d’Histoire de la Guerre mondiale i fransk
översättning en till fördraget sig anslutande strängt hemlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
